Och julen rullar in. Lite i taget och snabbt som attan – med både buller och bång och alldeles trippande på tå. Jag gör vad jag kan för att inta den i små doser. Lite i taget. En dosa rödbetssallad igår kväll. Juleknäcke idag. Toppas med fransk löksoppa och mustigt ekologiskt för balansens skull.
Det blev en tidigare hemfärd från kneget idag. Allt för att hinna få en dos av tidens melodi i vänster överarm. Så det var lite trängre på tuben igen. Glömmer gärna vilken hysteri vi ägnar oss åt i fasta tider. Men lyckades ändå, någon stund söder om Skanstull, sitta på ett säte. Mittimot en ung kvinna med blank blick, varm panna och många påsar i famnen.
Och i handens rödafnasiga fingrars hårda grepp en stadig bit gammalt fönsterkuvert. Avrivet med den hast som ger karaktär till inhandlingslistan en fredag eftermiddag. När det vankas dyrt kött, tjockt vin och yrsel efter middagen. Men här var bokstäverna större.
Ogenerad och oblyg av att hennes blick vänts inåt lutar jag mig lite fram och läser på listan. Klottrat med bred och slirig blyerts står namn som rubriker och därunder vad som köpas skall:
”TOVE
En doft.
Tröja/skjorta.””HENRIK
Morronrock.
Wisky.
En bok.
…något oläsligt.””MORGAN
Spikmatta.
Handskar.
Liggsår.”
Och julen rullar in över oss. Lite i taget och allt på en gång.