Tänkte se om det går att skriva någon rad per dag. Så.
Klockan är halv fem, och mörkret har som krupit in under dörrn här på kontoret. Flyter runt i hörnen, smiter kring bordsbenen, och tisslar om hur det väntar på att svälja mig när jag kliver utanför dörren. Mycket typiskt årstiden och måndagskvällen.
Billy Paul i lurarna. Am I Black Enough For You.
Gick i en Erik Beckman-dimma i tunnelbanan i morse. När jag väl kliver ombord på Inlandsbanan från -67 så kommer jag inte av. Måste tvångsmässigt läsa mig genom hela resan, även när jag kliver mellan byten, åker upp och ned i rulltrappor, hittar rätt plats på perrongen. Rutinseendet tar vid och guidar mig rätt, periferisynen håller mig fjärran medtrafikanterna.
Men det måste vara en syn.
Något ”lustigt och berusat, tjeckiskt, vidrigt och osmält” skulle man kunna parafrasera nämnde Beckman kanske.