Vi ligger som ett rött blankt streck, bland hundratals andra röda stjärnor, genom Norrtulls filkorridorer. Under över och ett riktigt under att vi når HighValley med dessa uttorkade torkarblad. Inte ens strilregnet lyckas väta dem nog. Men det är vackert.
Solna stad i rödprickig neon, glänsande i svart och isvitt. Vägbanor leder varandra, hand i hand, dyker upp och försvinner. Själv håller jag tvåtonsvolvon så gott som rakt, i de kommande kulvertarna av Nya Karolinska. Här görs gott om plats för nya spöken.
Svävar ut på en Essingeled där alla tampas om att snabbast komma hem. Det går en biltvätt över stan, allt i ögonvrån. Tvätta oss rena. Låt oss vakna med skinande silvriga rustningar. Vi kommer att behöva dem.
Nu är den franska löksoppan på spisen, disken diskad, ölen upphälld. Phoenix tar en tur med Björnstammen. Ibland saknar jag tiden av ymniga inlägg, ymniga av ord, av insikter och utspråk. Vi lever i den kortfattade statusens tid. Ännu en tid.
Idag gratulerar vi syster C som fyller år. Knappt några alls, mer som en första uppladdning. Vi borde alltid fira mer.