Nu blir det lite musik. Jag har nämligen köpt en liten svart låda. Trots att jag gick och väntade, vad som verkade vara oändligt länge, på en liten grön. Fin och smal, blyg, som den sista inandningen innan sömnen. En Ipod nano, sprakande grön i storprakten. Men så där i kön till kassan ändrade jag …
Fortsätt läsa ”Det var det där med fönstren som slås upp på vid gavel i Paris”