Tystnaden är över.
Jag har haft en ofrivillig time out från de flesta kommunikationsmedel de senaste veckorna. Något som de som försökt ringa mig också upptäckt. Men nu vågar jag mig som Bambi på hal is ut i den hysteriska verkligheten igen. Men som Bambi blir det mycket försiktigt och högst sporadiskt ännu en tid.
Slog nämligen huvudet i taket för en sådär två veckor sedan. Eller snubblade in i väggen kanske det kallas. En högst fysisk upplevelse av mest psykisk karaktär. Det tog alldeles stopp i systemet och allt som kom ut var tårar. Floder av tårar och flera sorters tryckande värk, så med huvudet alldeles proppfullt av vad som kändes som en präktig smäll, rymde jag till Delsbo och Hamra.
Där kan tiden och livet stå alldeles, alldeles stilla om man låter det. Och det har det gjort. Tid är dock besynnerligt, vad som är knappt två veckor känns idag som flera månader. Stockholm känns förvånande nytt och främmande.
Gissar också att jag inte är ensam utan att många, många andra biter ihop, sväljer och springer vidare när de verkligen borde ha nödbromsat. Tack vare mina goda, goda, goda vänner och en alldeles speciell kärlek, drog jag i det röda handtaget och alla bromsar slog skrikande till. Den tacksamheten blir jag aldrig av med.
Nu har jag odlat skägg och kikar bligande på vad livet erbjuder. Det är faktiskt en hel del och det mesta hade jag nog glömt bort. Så med bröstet fullt av trasiga äggskal slarvar jag igång igen.
Och det är fantastiskt roligt att se er!
se för fan till att inte tröttna nu bara för att du för tillfället är glad! skriv nu. let me in! /delodo
This post has been removed by the author.
Odla skägg är bra för stressade nerver. Det brukar jag ägna mig åt varje semester. Sköt om dig nu!
Trasiga äggskal låter som fotspår i pudersnö om man vill. Oavsett vilka bromsar du dragit i verkar de inte påverka ditt språk. Du skriver alltid som en gud… Sköt om dig.
Uj. Tur att du hittade nödbromsen. Håll det helande skägget vid liv, och krama allt som är varmt och gosigt. Vi är många som tycker om dig, och minst lika många som förbannar den där väggen. Bli aldrig ett stresspucko. Lova mig det!
Oj. Men vad härligt att du är tillbaka lagom till skinkmackan! 🙂