Stockholm-Malmö-Köpenhamn-Hamburg-München-Florens-Pisa-Follonica.Om byxerna håller tar det två dygn. Men spricker de så gör det inte det minsta. Efter att ha väntat på Centralen i två timmar tillsammans med 64 andra ymnigt svettiga utlandsresenärer har vi lagt vantarna på varsin Interrailbiljett. Bokat platser ut i fäderneslandet redan till kvällningen. Efter att ha fyllt påsen med ost, frukt och bröd, hämtat ut ransonen pilz på Affärn, så är vi rätt redo att låta Europas konduktörer bli våra ledsagare till sanning och synd.
Det är alldeles nästan som jag faktiskt längtar till betonggettostationen Hamburg. Känner svagt doften av Köpenhamns centralstation långt bak i näshårsrötterna. Ser definitivt synen framför mig av hettväggen på Florens värmecentral. Och det milda kaos av amerikanska röster, penibelt svettiga italienska blickar och damm. Inte illa pinkat om jag säger.
Speciellt som C har gymnasiejobbet säkert på fickan nu och återvänder till sin första termin som utstuderad och professionell. Tyresö vet inte vad som väntar.
Vi är tillbaka om några veckor fyllda av ro, intryck, avtryck och sugna på att umgås med just dig.
Men hur var det? Hur har ni haft det? Berätta!
Jag vill också veta. Ni har säkert haft det jättehemskt.