Första veckan nedbrottad, utkämpad, slutsliten. Helgerna var inbäddade. I vitaste snö, kärligaste kärlek och varmaste släkt och vänner. Hur hade du det?
Vi hade släktrekord i år tror jag. 23 stycken fina ena trängde ihop sig för en hyllad kalkonmiddag på juldagen hos mor och far. C och jag preparerade dubbla kalkoner och serverade med potatis från Hasselbacken. En skysås spetsad med sherry och stora mängder känsla gjorde tallriken komplett. Avecen fick oss ut på verandan för en blivande klassisk släktbild.
Nyårsaftonen blev än galnare. Efter en nyårssupé på vildand* i sällskap av ett trettiotal fransmän som begett sig till Hamra för att åse snön, hamnade vi på farsgubbens veranda, både vi och fransmännen. Där bjöd vi så gott vi kunde på bubbelvin, rom och Jeltsinvodka samt sjöng sånger som fick tallar och granar att barra. Far hade jämt skägg med att dirigera den plötsliga nyårskören.
Så började året 2008. Det kan inte bli annat än ett fantastiskt oväntat år som nu rullar in.
* Om vildanden finns en egen historia: elbolaget Fortum drabbades av ett strömavbrott under dagen före nyårsafton. Felet spårades till närmaste ställverk och när servicepersonalen nådde fram till verket möttes de av en oväntad syn. I den vita snön under spindelnätet av högspänningstrådar låg ett dussin vildänder döda. Lösa fjäderpennor spridda i nysnön. Den rådiga servicepersonalen samlade in änderna och en telefonkedja upprättades snabbt mellan serveringarna på bygden. Hade någon av dem fortfarande ett varmrättsbehov inför den stundande nyårssupén? Men de hade alla redan fixat sina rostbiffar och kalkonfiléer. Fortumpersonalen var redo att ge upp och låta änderna vila i frid, när en av dem plötsligt erinrade sig ett tidigare vinterbesök på en liten servering, i en ännu mindre by, långt ut i kommunens utkant. Där serverades alltid från en överraskande bred meny, kulinariska höjdpunkter till oväntade sällskap. Så fick vi njuta en himmelsk anrättning på färskaste vildand på självaste nyårsafton 2007/08.
Fan vad fina bilder. Vi ler i kapp här i Stureby i åsynen av alla glada människor. Och vilka släktbilder. Shit pommesfrites. Ett nyår som lovar galet gott.
”en liten servering, i en ännu mindre by, långt ut i kommunens utkant”, är det Hamravild, med den mystiske Strumpan i huvudrollen?
Underbart vackert annars, när räknar ni med att inta Stockholm på allvar då?
Visst var det Strumpan vid kastrullerna och på Hamra vild som nyårssupén intogs. Och Familjen är för närvarande i England men återkommer till staden i denna vecka.
Kan ni adoptera mej? Jag vill oxå va med på släktbilderna. F ö tycker jag att du Brillo ska skriva den nya Vildanden, denna gång med handlingen förlagd till Hamra.
Med glädje och stor föräldrastolthet! Papprena är inskickade.
Skönt.