Idag blev det kanhända en väl generös doft av kryddpeppar i köttbullarna. Men de är små, välstekta i bubblande gyllengult smör, och efterbakta i ugn.
I helgen for vi till Hamra för att ta upp årets potatis. Glömde totalt bort att ta gruppbilden, så det blir grupporden: den strävande skaran bestod av far, faster, syster, Ola, Clara, undertecknad, Kent, Anette, Jon, Marie, Emma, Johan, Lena, Malin, Viktor, Amanda och Alfred. Glömde jag någon? Sigge och Cilla kanske. Ove naturligtvis.
Frampå nattkröken anslöt desto fler, men att räkna upp dem alla vågar jag mig inte på.
Nytt för i år var inte bara potatisplockningsaggregatet men även det ihärdiga regnandet och moster Stinas överväldigande bullar och tårta. Nytt för i år var också femkampen, grannkalaset, sången, kockens mästerliga gulasch och det nybakta brödet. Nytt för i år var även dubbelsängen vi sov i, hönorna med tuppen som vågade sig ut i gräset, och magnituden av det hela. Alldeles underbart och knakfullt av kärlek.
Sist dikten:
Livet är en strid
striden är en kamp
kampen är en häst
hästen är en dragare
dragaren är ett stadsbud
stadsbudet är en knöl
knölen är en potatis
Alltså är livet en potatis.