Ave Maria dånar genom lägenheten. Placido Domingo i sitt djupaste högsta. Utanför fönstret har snöflingorna lekt tafatt hela dagen. Mina fingrar doftar kanel, nejlika och ingefära. Syster inspirerade mig till pepparkaksbak. Men inte utan att göra egen deg. Insåg jag då min vägran att hoppa ur pyjamasbyxorna idag är total.
Så med ett skutt ur min soffa gick jag igenom kallskafferiet tillsammans med ett googlat recept. Och insåg ännu en grej. Att när man har så gott som alla ingredienser hemma för en pepparkaksdeg så har man lyckats med något.
Nu ligger den i kylen och väntar på söndagsbak. Och det var inte det minsta svårt. Koka samman, smält och blanda ihop. Sen vart det klart.
Vi byter spår: Luna Mezzo Mare. Dean Martin i en kortbrättad hatt, sådär exakt på sniskan. Kärleken lagar Italienskt idag. Vi laddar inför en helg fylld av köttet, doppet, knäcken och det allmänt utbredda ätandet. Med lite mer mat. Men i annan smak, temperatur och i längtan efter den starkaste solen.
Smilla har slagit läger i papperspåsen som skulle rymma julklapparna. Kikar man in över kanten svarar hon med ett kom-hit-och-lek!
Mor i telefonen under skidskyttesporten som likt snön skapar vinterombonad under helgerna. Talar om mannen med det vackra förnamnet som skapade rubriker mitt i Stockholms julhandel. Jag nämner kvinnan i Sveg som inte fick riktigt lika svarta men ändock några rubriker.
Och inboxen svämmar över av listor över årets bästa. Årets bästa bästa listor, i underbar ymnighet, hittar jag hos Throwmeaway och biter mig i nagelbanden över hur jag inte har lyssnat på M.I.A. mer under hösten. Men gläds över hur mycket som återstår.
Som pepparkaksbak en söndag i väntans tecken. Sen rinner vi veckan ut och tar helgerna in. Fridens liljor! Som Sievert alltid sa när vi rullade baklänges ut från Sve-Bernhards i de otaliga volvobilarna. Men det är en annan historia.