Funny Girl mitt på dagen, Gosford Park till kvällningen. Vilken Trettondagsafton!
Därimellan svängde jag ned till fiskbutiken för huvudaktriserna i aftonens supé: torsken filéad och fin, räkorna med det manhaftiga kilopriset. Nära samman ligger de i detta nu och myser i ugnen. Runt om dem gungar vågor av det gräddstinna potatismoset i den räkskalsbaserade såsen med öar av stadiga skivor purjo. Allt kronat av gammelosten som flistunn lagt sig tillrätta, precis som dagens tunnsådda snöfall.
För det fortsätter snöa här i Högadalen. Snövintern 1969 har inget att komma med längre, drivan på balkongräcket är monumental. Snöhögarna längs vägen till tuben mäter sig lätt med barndomens. Vintern överträffar sig själv i år. Grannarnas tvåsitsiga stadspilar slirar ned sig bland varandra och väcker längtan efter fyrhjulsdrift och höga insteg.
När det väl blir dags för bilen.
Träffade återigen en kvick krabat igår. Och att sätta fler ord än så på det, måste få bli en senare uppgift.
Vi landar långsamt och ordentligt i väna hemmet efter långjul med nyår i familjesödern. Smilla sovar sig tillrätta. Långa drag i taget. Packar upp av nödvändighet, smyger runt hörnen, lagar maten med omsorg. Drar de djupa andetagen som förbereder inför det nya året.
Och jag doppar skallen i 2666: julklappsboken. Som minsann är likt en flytdyna i simskolan. Och som att missa bussen en skolmorgon för triumfatoriskt få återvända hem igen.
Nu värmer vi upp bildrören! Dags för det engelska mysteriet. God fortsättning!