Laddar ned och installerar webbläsare på webbläsare i min padda. Allt för att runda SvD:s betalvägg, gång på gång på gång. Och fortsätta läsa ikapp Andres Lokko. Uppfylld av den där särskilda lyckan som infinner sig när en återfinner en god skribent, som vidgar ens seende och breddar verkligheten. Allt genom att bjuda på floder av kultur, tankar och insikter. Eller ja, bjudandet står jag själv för genom rundandet av denna nutida idioti.
I dag stod jag i den klassiska fredagskön i lag med så många andra. Väl färdigvald med korgen lagom fylld tog jag sikte på den kortaste av fredagslånga köer. Så ser jag i yttersta ögonvrån en plötslig skugga. Och snabbt, snabbast står en skrattande figur framför mig i systemkassekön.
”Aha! Jag hann först!”
Det heligaste av heliga, den svenska köordningsregeln, har brutits. Och jag är offret.
Så böjer han sig närmare, försöker fokusera min blick, och klappar mig godmodigt och glatt på armen.
”Nä, jag, öh ja menar ju inget illa, bara skojar med dig.”
Och plötsligt minns jag fredagskungen. Men denna gång är det jag som är Champagnekvinnan. Och jag ska klädsamt ärligt erkänna att jag tänkte tanken att göra som omgivningen gjorde den gången. Men ändrar mig i tanken på fredagskungens glädje.
Som nu står i mitt ansikte och bara vill dela med sig.
Så vi pratar, skojar och är alldeles så där lite för högljudda ilag. Om att livet levs i olika köer, inte minst denna. Om hur tankarna går till den där filmen om han som stod rakt upp och ned i en sjö tills dess sjön tog honom till sig. Tänk om samma hände här, tänk att bli ett med bolaget!
Och det uppstår en tyst pöl runt kring oss, som en ekokammare där skratt förstärks för att dundra ut över den smällfulla lokalen.
Men vad hette den där filmen, fredagskungen ber mig titta i min smarta telefon – han äger bara en dum. Titta efter och berätta, det vore ju så kul att se om den igen. Visst var det nåt av Alfredsson?
Sen delar sig kön, en kö – två kassor. Och en ny tävling uppstår, vem vinner nu kampen förbi sin kassa?!
”Men kolla i luren! Vad hette filmen?”
Så är det min tur att ställa korgen på plats, upp med flaskorna på bandet, streckkoden rättvänd, och noga med pinne före och pinne efter (påsen sticker väl inte ut?).
Bakom ryggen hör jag fredagskungen inte riktigt lyckas med samma precision som jag. Och tvingas försöka skoja bort fumligheten för de undvikande blickarnas sällskap.
Så står han allena i pölen tills dess kassapersonalen bryter ytspänningen. Personalen som höjer rösten som när man talar till barn eller de äldre förmodat sämre hörande.
”Hej, Hur är det?”
”Bara bra serru, fint fint.”
”Du har väl inte druckit nåt va?”
Och här måste jag säga att fredagskingen imponerar. Frustar till, yvs och skrattar helt ogenerat över det uppenbara misstaget.
”Nä nä, inte jag inte.”
”Så du är inte berusad? Då kan jag inte sälja något till dig.”
”Skulle jag stå här och skoja med dig om jag vorde berusad?! Nä, nä du.”
Och jag svär, han säger vorde!
Så blir det min tur för den granskande blicken, pinkoden, vill-du-ha-kvittot, och ett par steg till höger för att packa påsen. Ur vägen för nästa.
Och jag hinner knappt se hur fredagskungen defilerar hastigt förbi mig, med sin egen kasse i handen. Allt medans jag är uppfylld av min.
Vilken väl förunnad vinst. Vilken revansch.
Senare, väl på perrongen i väntan på nästa tunnelbana googlar jag.
”Film…man.. förvinner i sjö…”
Och jag önskar Fredagskungen, att du kan läsa detta, för här kommer filmen du längtat efter att återse: Ägget är löst. Klicka och se hela rasket på Youtube. Utan att ladda ned någon ytterligare webbläsare.