Skärtorsdag. Påsksolen steker fast mig på balkongen. Alldeles underbart.
Skickade precis veckans sista text för publicering. Släcker mejlen och klickar upp DN för att läsa dagens vinkel på tiden.
Jag kan inte låta bli att läsa Ulf Lundells rapport från vardagslivet på Österlen. Sädesärlan har landat och Ulf river runt i trädgården. Både den inre och den yttre. Även om det inte leder till någon större förändring. Tingens natur och hela den visan.
Så i slutet av texten så får jag något mycket oväntat: ett musiktips. Lundell skriver om Sinead O’Connors skiva från 2014. Bra titel: Im not bossy, Im the boss.
Nu kan jag inte ta Lundell riktigt i den vitt spretande handen om att plattan är den enda som berört mig på senare år. Men den har ju flera bra låtar.
”Take me to church” är en riktig pärla. ”Where have you been” en annan. ”Streetcars” också.
Så skönt att få lite fler av mina åsikter om tingens natur upprivna. Nu måste jag nog till och med lyssna på Dylans nya epos. Kanske går så långt att jag slår upp Lundells Vardagar i påsk.
Ha en skön påsk.