Idag är det #världspoesidagen! Firar med att återpublicera en Jaiku-haiku från nästan på dagen tre år sedan:
Solen spricker nu
igenom grå marsmolnen.
Själv somnar jag om.
Fler finingar hittas på länken.
Gårdagen var ett omen
Nu händer det. Denna text publiceras nämligen på slaget 11.02. Och vid denna tid på året vet vi ju alla vad det betyder. Förhoppningen finns att detta faktum får oss att äntligen kunna sträcka på benen.
Jag svär: när Zigenarliv dreamin ljöd sprack molnen upp och solen bligade ned.
Jag svär: slog på Tro och tvivel och det slutade snöa!
All work and no play
