Fredagskungen

Han håller hov i kassan strax bredvid. Fredagskungen.

Långa fredagsköer även denna fredag. Alla som närmar sig kassorna gör ett snabbt överslag: vilken är kortast, vilken är snabbast, vilken har kunderna med minst i korgarna, vilken har kunderna som ser ut att ha lika bråttom som jag… Överslag efter överslag tills dess det lätt slår helt över.

Jag ställer mig i kassan jämte fredagskungens (gör kronan på hans hjässa lätt). Ty själv har han redan lättat från arbetsveckans vedermödor. Fortfarande i blåbyxorna dock, med verktygen hängande i klasar längs benen. Täckjacka i färger från 80-talet och korgen sprickfull med prippen den blå. Ansiktsform som en fullmåne i augusti sprängfull av kräftglädje.

Och hårt engagerad i högljuddaste diskussionen med kvinnan framför – hon glad av att få prata en fredag. Diskussionen rör hennes vita bubbelvin. Och det fantastiska i att dricka champagnen. Att den stiger en snabb och glädjande åt huvudet.  Men den sköts ju lite väl högljutt. Och lite väl ivrigt gestikulerande. För att vara en fredag i systemkön.

Men det bekommer honom intet. Istället yvs han som vidare och vidare över glädjen i att få vara kanonglad.

Alla vi i min kö tittar under lugg, tittar över lugg och  i smyg över varandras axlar. För hur ska det där gå. Egentligen.

Champagnekvinnan lastar bandet, lämnar diskussionen, och fredagskungen ser sig frejdigt kring. Många blickar som då plötsligt, helt oväntat, hittar oerhört intressanta detaljer i det bruna golvet omkring mig.

Så det blir inte mer än några förflugna glädjetrillar till de unga killarna bakom honom i kön. Sen blir det istället fredagskungens tur att lasta bandet. Som han gör med kraftiga armtag, fyller på och staplar burkarna tätt och nära.

Och allt stannar. Vi fryser still på stället. I väntar på Domen. Och på allt det där pinsamma som komma skall. När det ska Opponeras och Hävdas och Emotsägas.

Så kassakillen frågar: Är du verkligen helt nykter?

Fredagskungen säger: Nej, nej inte alls! Fortfarande med leendet klistrar som en glädjekälla över hela månansikten.

Och kassakillen, molnar ihop men försöker se uppsträckt och beredd ut: Men då kan jag inte sälja något till dig. Det vore olagligt!

Och fredagkungen kommer på sig själv. Det är ju något han glömt. Något han totalt tappat bort när han plötsligt dansade kring på glädjevägen. Att det är ju så det är:  inte handla om man redan handlat. Hoppsan sa. Och säger: Men då måste jag ju gå.

Och går.