Välkommen tillbaka!

Nu börjar det ju arta sig. Erase and rewind. Just nu lite i övermån då allt bara försvann bort i IT-projektens härliga hägringsland. Men det ska ordna sig så småningom.

Jag måste ju erkänna att jag inte var helt sanningsenlig i inlägget nedan. Som S så listigt anade. En sommardag, kanske i fjortonårsåldern, var hela familjen i Stockholm på lov. Promenerade genom den heta sommarstan, vadade genom butikernas trottoarutbud, lustfyllda och glassnöjda. Så plötsligt bara fanns den där, som en varm hägring: läderjackan. Hängande på en galge bredvid säkert femtio bröder och systrar.

Ett sjukt habegär överföll en liten kille som rodnade inom sig av krocken mellan mod och rädsla. Jag minns så tydligt hur lädret kändes mot huden när jag hakade av jackan från galgen. Hur nitarna rasslade mot spännena när jag krängde den över axlarna. Hur omöjligt varm den kändes i sommarhettan och hur fantastiskt fel det skulle vara att köpa en tjock läderjacka att hänga över svettiga kortbyxor.

Men framförallt var den hiskeligt dyr. Priset räknades i tusenlappar. Mjukglassar räknades i tiolappar. Och det fanns ingen som skulle kunna smälta hur mycket jag än gnällde. Så promenaden vidare blev av den bitterljuva sorten. Ljuvt var att nästan, nästan, ha ägt den koolaste jackan i hela världen. Bittert att doften av det nya svarta lädret aldrig lämnat mig sen dess.

Det blir fler bilder i fortsättningen. Tack vare flickr.com som plötsligt förenklat bildlivet så enormt. Det ser jag fram emot.

Delta i diskussionen

4 kommentarer

  1. Tänk vilken ära att få bli den första att kommentera din sprillans nya och prima fina blogg. Jag har en jacka som motsvarar dina allra ljuvaste fantasier, i svart läder med massor av dragkedjor, inköpt på Carnaby St i London 1990. Om vi sprättar lite i axlarna kanske den rent av passar dig. Kramar!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *