Världens största poet

Tack för uppmuntringarna! Igen. Hur kunde man leva innan detta medium fanns? Begriper ingenting.

I morse träffade jag ”förmodligen världens bästa älskare” på tunnelbanestationen jag kliver av vid. Han bara stod där, inrymd av en grupp vänner, och såg alldeles härligt skönt slut ut. Detta är en av de underbarheter med denna stad. Att den är alldeles liten nog att jag springer på goda människor mitt i vardagen. Hade mer än gärna gett honom en tungkyss men det liksom lämpade sig inte. 24-timmars infernon på båtar mot Finland sätter grova beläggningar på såväl kropp som själ.

Kokar potatis nu. Väntar på C, älgstek och lingonsylt. I köket står världens just nu största poet och sjunger för full hals. Men lågmält och stilla, med ordvändningar som bara är Lemarcska och ingen annans. Jisses om man lyckades med bara en fjärdedel så vore det något att skriva hem om.

Så ramlar hon med buller och bång in genom dörren nästan ackompanjerad av en fransman. Som tur är tog han en annan port.

Helgen avlevdes i de djupa skogarna. Som snötäckts dagarna innan såpass att det nog gick att våga sig ut på snöskotern om man varit tvungen. Familjelivet avnjöts till stora delar på högtalartelefon med omvärlden. Vi mot världen. Vi med världen. Härligt och tokberusat. Fick mig till livs en liten historia runt köksbordet:

En vän till en vän tog sin flickvän i handen, ett tält i den andra och begav sig till Kanada för att campa järnet. I mörkaste storskogen slog de läger efter en utsjasad vandring genom underbara vildmarken. Tält, sovsäckar och liten eld på gaslåga. Efter förtjänstfull middag pockade behoven på och killen marscherade trettio meter bort för att lätta sig. Stående med härligheten i handen känner han sig flickväns andedräkt i nacken. Mysigt men lite underligt, så han vänder sig om sakta. Och där står en två meters grizzlybjörn på bakbenen, förvånad men plirigt nyfiken.
Med härligheten snabbt instoppad rusar han skrikande tillbaka till tälten. All mat stoppades i plastpåse och hängdes upp i ett träd och runt tältet ströddes omsorgsfullt en burk chili. Att packa ihop och vandra vidare i mörkret var liksom inget alternativ.
Det blev en orolig natt med lite sömn. När morgonen grydde fanns spår efter ett flertal björnar, en försvunnen matpåse men även orörda tältpinnar. Vildmarken när man som bäst gnor in sig i den.

Ja, vad är det för krumelurer i vänstra hörnet. Rätt svar belönas med en älgstekssmörgås på grovt bröd och en liten nykokt jävel i ett glas bredvid.