Fredagar avslutas bäst om jag får poppa hem med (minst) en ny skiva i ipodden. Skvalar bort tunnelbanestress, fredagsskyndande människor och släpper på veckoventilerna för att trycket ska minska en aning. Huvudet tungt och lätt samtidigt som öronen får ringa av nya slingor, låtar, bitar och stämmor.
Och idag blev det, efter – ja jag erkänner: en rätt lång väntan, Raymond & Marias ”Hur mycket jag än tar finns alltid någonting kvar”. Lite oroligt lät jag den rinna ned från Itunes store ned i ipodden. Oroad för jag förstod inte singeln ”Storstadskvinnor faller ned och dör”. Det lät för opersonligt och för icke-omedelbart när jag jämförde med den förra skivan. Skivan som fick mig att lyckligt leende gå och handla kött i stora lass: skära, snitta och steka, fortfarande med stort leende och gungande huvud. Och det som fick mig att bli sådär extra exterglad var ju texterna. I kombination med det gladpoppiga, stämsångiga och gitarrkompande ljudet. Gjorde min hel helg, jag svär! Så enkla, stiliga, rimmande och snyggsötironisk(meninteallsironi)roliga texter med poänger. Jisses anåda.
Så när jag slår upp Stockholm City i veckan och läser rubriken ”Det går åt helvete i texterna” i recensionen av skivan blev jag ju minst sagt orolig. Snabbläser mig ned till Annah Björks byline.
Men, nu måste jag berätta för dig Annah, du fattar ju inte.
När du skriver ”För sedan när är någon intresserad av hur less en färgglad, tedrickande kofta är på sitt vanliga medelklassliv i stan?” måste jag stå upp och ropa JA! Vi är rätt många som sitter omkring i våra medelklassliv, drickandes te (allt oftare rödvin) och dagligen slås av frågor som varför vet jag egentligen var prins Carl-Philip bor. Som undrar varför vi egentligen står kvar i kön. Som undrar varför storstadskvinnor faller ner och dör och som helst av allt vill ta någons hand och hålla den hårt.
Det du kallar ”iskall attityd” tycker jag är en sober enkelhet i texterna och framförande som blir imponerande, smart och oerhört hjärteskärande. Återsamhet övertydlighet som ger knivsuddskarpa rysningar i ryggen.
Så är det lika bra som första skivan? Blir det någonsin lika bra som första skivan?! Nej, just det.
Tycker att du är bra Magnus.
Tack för er och trevlig helg!
Tack själv. För en god inledning på helgen. Torsdag eller fredag. Må konsten svepa in i er i en oerhört härlig helg.
Citys recensioner är motvallskäringaktiga å det grövsta. Jag tyckte förr om åren det var rätt charmigt att de gör något eget av plattor och filmer istället för att följa i mainstreamfåran och tycka som den som tyckte först. Men… med ålderns rätt så förstår jag nu att det inte beror på att de har en egen agenda på något bra sätt utan att City helt enkelt är en puckad tidning med blahablaha recensenter som är lika duktiga på att recensera populärkultur som en volvo 240. Fan vad jag hatar gratistidningar.
För övrigt håller jag med om Rajmond och Maries verk. Fin sak.