Den var riktigt bra. Tackar som frågar. Lämnade in råmanus till uppsatsen i fredags och var således ledig för första gången på ett bra tag. Har knappt lämnat dalen på flera veckor, annat än för att träffa andra ditoskribenter och pretta loss över ett glas på lokal.
I fredags tyckte jag det var dags att bjuda tillbaka kärleken eftersom han på ett så övertygande sätt tog hand om mig förra helgen då jag satt och skrev. Så det blev getostcrème i bresaolaknyten och kawarmalammgryta (vi har en halv lammkompis i frysen som smakar kalas). Sen hade jag tänkt ost till efterrätt men det fick liksom inte plats.
I lördags var vi på Saga (bästa biosalongen i stan upptäckte jag) och såg The Science of Sleep av Michel Gondry som gjorde Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Den här var annorlunda – mörkare, ännu mera drömsk och nyskapande. Fast inte lika bra som den förra ändå, älskade de där aha-upplevelserna som rann nedför ryggraden. Sen hem och då fick osten plats, och vinet med.
Igår blev det äntligen dags för det Bakelitregisserade julbordet på Rosendals värdshus. Premiär för mig – ännu ett vuxenstreck att rista in i väggen – och vilken premiär. Nysmakade rätter att lägga till CV-n är rögad ål, (slarv)sylta, syltade kantareller och grisfötter (!). Eller i singularis. Grisfot. Och farmor, I regret to say, du hade fel. Det är inte gott.
Gott var dock en massa annat och koman inföll sig lagom till första varmtallriken. Men trots att jag bara fick i mig en köttbulle och inte en enda prinskorv var det ett prima julbord. Värsta julchocken, tingeltangel och granris överallt. Vi gick som grosshandlare (bakåtlutad överkropp och en lätt bredbenthet) ner till Gamla stan där vi ”bara skulle ta en Irish coffee” med J på Mandus att värma oss med. Men där var så härligt varmt och välkomnande (matronan på Mandus, vill du adoptera mig?) så det blev flera flaskor vin och samtal om ambitioner, visioner och pretentioner ända tills schlagerbögeliten ramlade in på mellanstopp innan Patricia vid midnattstrecket.
Därför sitter jag här i endast stortröjan, oduschad, och är lyckligen tacksam över att få vara ledig idag. Fram till ettsnåret låg jag i sängen med Lyrikvännen och myste. Men imorgon börjar allvaret igen – då ska jag träffa min (kvinnliga) Jean-Paul Sartrelookalike till handledare och få respons på uppsatsen. Så korsa ett par hårstrån för min skull.