Trots allt spott och spe som SVT genomlider på dagstidningarnas kultursidor nu för tiden – anklagelser om kommersialisering och annat – måste jag älska dem. Visst, schlagerfebern har kanske slagit klorna i public service på ett omotiverat påfallande sätt i år – men kolla in DN kultur idag och tala om för mig på vilket sätt deras storögda schlagerspecial skiljer sig från Luuks storvulna jinglar. Det sätts betyg på bidragen hej vilt och, tro det eller ej, i dagens nätupplaga talas det om nakenchock (om än med en lagom nedlåtande, insatt ironisk blinkning). Detta till trots spyr man i DN galla över kommersialiseringen av public service. Och Leijonborg ojar sig över bristen på djup i SVT. Hej upp-och-nedvända världen.
Folk är så förbannade på SVT:s vanvördiga utveckling och den diktatoriska digitalTV-övergången att de kommer hit i skåpbil från Chile (fråga mig inte hur de tog sig över havet) för att rigga upp pirat-TV-stationer på Södermalm i ren protest. Trots denna i viss mån befogade kritik kan jag inte annat än mysa när jag läser kvällens tablå i SVT 1: en frankofils våta TV-dröm. 23.25: À bout de souffle. 00.55: Pierrot le fou. 02.45: Le mépris. Allihopa Godard. Slå mig en pling, någon, när TV4 kontrar med en Truffaut-kväll.
Nej, jag skulle ligga med public service vilken dag som helst. Oavsett vad DN:s skitnödiga, dubbelmoralistiska kulturredaktion och skenhelighetens skyddshelgon Leijonborg kläcker ur sig.
Word!
Jag låg med SVT i natt. Tyvärr slog jag på tv:n när det var en kvart kvar av Godard-film 2 och gav upp efter 30 minuter av Godard-film 3.
Potensproblem.
Aj aj. Men alla kan inte vara fransmän. Två (halva) nummer är ju inte så illa för en lördagkväll, haha.