Hej, Freud

Jag har en ovana som går ut på att om jag ska säga ett sammansatt ord i två led så kastar jag om de inledande ljuden i båda leden. Hängde ni med? Om jag till exempel ska säga ”dammsugare” så blir det ofta ”sammdugare”. Det finns ett namn på fenomenet, men det har jag glömt bort (hjälp mig, A, min fonetikgudinna?). Detta exempel var ju tämligen harmlöst, men ni skulle hört mig härom kvällen.

Jag och M, frusna men uppsluppna och glada, med varsin öl i värmen på söderpuben, efter feministdemonstration där slagorden ur våra munnar bland annat ljöd: ”Inga pigor åt överklassen, låt dem städa de egna dassen!”. Vi pratar om att jag börjat träna. Jag berättar om en tjej jag såg på passet idag, 11 år sådär och barfota, och så skulle jag säga att hon förmodligen blivit ditskickad av någon träningsivrande förälder. Varpå det slinker ur mig ”hon har förmodligen blivit skitdickad av någon förälder”. Skitdickad! Alldeles själv uppfann jag på ett kick ett vidrigt pedofilt ord. Vad rör sig egentligen i min hjärna när jag ser elvaåringar? Vill vi veta?

Nej. Men lite roligt var det ju. Ändå.

Delta i diskussionen

4 kommentarer

  1. Självklart talar du om Spoonerism, jag länkade lite info om det under mitt inlägg om mina 6 konstiga saker. Det är rätt vanligt att man spoonar (då menar jag inte skedar med någon 😉 ), finns dock ingen direkt forskning om eftersom det uppstår i spontant tal och det är lite svårt att t.ex. spela in någon en längre tid för att ev. få med en spoonerism.

    Grattis till att du har börjat träna förresten, vart tränar du? Jag är på Frescati 🙂 Kram

  2. Visst gör det. Där jag kommer ifrån säger man att man kan känna sig som ”ett utsketet äpplamos” men jag tror att jag ska börja använda ”skitdickad” i stället.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *