“Kommer vi kommer vi som institution”

Jag har högvis med påbörjade inlägg till bloggen, det ena mer obegripligt än det andra, inget av dem blir färdigskrivet. De dyker upp som onda samveten när jag loggar in. Lite som folks födelsedagar som alltid tycks ha varit igår.

Så jag börjar med att lämna ut vår granne. Helt hårt och kallt. När jag lämnar lägenheten på morgonen så vänder jag mig om för på balkongen står oftast min älskling. Hon kastar mig kyssar, jag returnerar med min kärleksbackhand, vi vinkar och dagen tar sin början. Sämre början får man leta efter, visst?! Men nu har det kommit grus i morgonmaskineriet.

I sommarvärmen har vår granne rakt under letat sig ut på sin egen balkong. Rullstolsburen som hon är måste det vara en lisa och en lycka med balkongfrihet och sommarvindar. Så hon letar sig ut allt tidigare på morgonkvisten. När jag vänder mig om på väg till jobbet har hon för det mesta letat sig ut i värmen.

Men inte bara det. Hon plirar ivrigt på mig och när jag vänder om så drar hon igång armen som flygplanspropeller. Vinkar så vinden vänder och pelargonerna vibrerar i sina lådor. Jag vinkar tillbaka. Slänger kyssar tillbaka. Hon är 70 plus, jag är inte ens halvvägs dit.

Det är inte illa.

I går hade hon inte hunnit ut. Så då stack hennes gråmelerade frisyr fram bakom vardagsrumsgardinen. Jag vinkade. Kastade kyssen mot min älskling. Hon grep fatt i gardinen, slungade den fram och tillbaka som en semafor över rutan. Omöjlig att missa, omöjlig att ignorera.

Jag undrar stilla vad hennes man tycker. Han hälsar fortfarande i trappan. Men endera dagen, och jag skulle inte tycka det var konstigt, flyger nog knytnäven fram på jakt efter fruns unge älskare. Så för min egen kärleks skull borde jag kanske dra ned på kärleksyttringarna. Man ska inte underskatta 70-plussarnas kärleksvrede. Skulle tippa på att den liknar Daniel B:s när han höjer rösten och vredgar fram ”kommer vi kommer vi som institution!”

För övrigt anser jag att patriarkatet bör sprängas.

Delta i diskussionen

7 kommentarer

  1. Åh nej tveka inte att publicera halvfärdiga formuleringar och tankar! Det är faktiskt svårt att kommentera perfekta inlägg. Man vill liksom inte förstöra med en oklar kommentar som man inte filat på i veckor, typ. Fast nu vågade jag. Ett glas vin en fredagkväll kan göra susen.

    Men hur ska ni lösa det här med granntanten? Kanske via mobilkameran. Du stegar iväg oberört. Och sen så snart du rundat närmsta hörn kan du vinka och slängkyssa via mobilen ända fram till jobbet! Det gäller att vara praktisk ibland.

  2. Sant. Praktisk kan vara en bra melodi. Men jag vet inte här. Det är lite mer spännande att inte veta vad som händer när man möter Harry i trappen.

  3. Ojoj. Du kommer krossa det stackars gråmelerade hjärtat den dan hon får reda på att det inte var henne du kastade slängkyssar till alla dessa mornar…

  4. Instämmer med Johan. Stringens och genomtänkt så det förslår hämmar den interaktiva kreativiteten va.

    Men vem fan är Daniel B? Och vad fan menar han med det och vad menar du med att sätta det nu Daniel B menar som rubrik på din så annars lättförståeliga text?

    Puss

  5. magnus: Jag var lat och slarvig och vågade mig inte på att skriva ut Daniel Boyacioglu:s efternamn utan att kolla upp stavningen. (Nu har jag gjort det). Lyssna på det senaste från denna ordgud: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=133573419

    Men där hittar du dock inte låten som jag citerade ur, den var med ”Visa 2007” och handlar lite om att vara arg och varnar för att retas för då kan det smälla högre än man anat. I min tolkning.

    Tack för goda orden.

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Mikko Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *