Tänkte dela med mig lite av upplevelsen av ett stambyte. I morse vaknade jag av solen och Allan Edwalls skönsång på slaget 6. Allt för att inte återuppleva gårdagens brutala slitande i dörren kl 07.10 av en bestämd man i tjock luva och snickarbyxor. Första dagen vi kunde förvänta oss stamgubbar var ju igår. Och med hemkomst strax efter 1 från Bryssel tog vi en liten chansning att de skulle ge oss sovmorgon första dagen. Men intet. Så med brallorna vid knäna välkomnande jag in i arla morgonstund. Medan vi ryckte på oss lite kläder klev den ena efter den andra piggt in för att hälsa gomorron.
Så tre unga killar med spansk härkomst ägnade dagen åt att plasta in garderober, bokhyllor och dörrar samt lägga papp på golvet i kök och hall. Jag försökte småprata lite käckt med en av dem men svenskan var tyvärr inte den bästa. Och mycket längre än så kom de inte, kunde jag lite besviket konstatera när jag ramlade hem strax efter 18. För de har lovat att annektera lägenheten mellan 07 och 18.
Rätt mosig efter den dåliga nattsömnen kunde jag konstatera att det fortfarande rann både varm och kallt vatten i kranarna. Så först när jag plockat ihop handduk och shampoo, och stegat ut på gården för att krypa in i en duschcontainer, slog det mig vad jag höll på med. Så vände snabbt in igen för att njuta av den (troligen) sista duschen i lägenheten på ett tag.
I morse mötte jag nämligen den spanska trion med varsin slagborrmaskin (märke Hilti) i näven.