Återuppfunnet

Nå, om man skulle. Knacka ned några tecken. Jo, gav mig på att återuppfinna Janssons frestelse häromsistens. Det gick sisådär.

Kom hem med en våldsam lust på frestelse. Mycket att skylla på min syster, må hon leva i evighet. Men helt utan lust att sväng förbi någon av utlämningsställena av råvaror vi har här i den höga dalen. Så väl hemma grävde jag mig genom skåpet med ett försiktigt hopp. Och istället för den obligatoriska grädden, hittade jag creme fraiche, och istället för den obligatoriska gula löken, hittade jag bananschalottenlök (inte illa). Istället för ansjovisen hittade jag en mycket liten burk med italiensk ansjovis (ett oväntat fynd!). Och istället för potatisen…, nej då potatisen vilade tryggt i sin nätpåse i mörkerskåpet. Och brödsmulor har vi fulla skåpen av så därav ingen nöd.

Hackade, malde (svartpepparn) och skottade samman allt till en inte alltför olik sig Jansson. Naturligtvis tunn som den första snön på botten av ett ugnskärl. Och så in i ugnen alldeles lite för länge.

Men jag vet inte. Creme fraichen styvnade till en diskret ostmassa och potatisen tog mycken liten smak av den förvånansvärt blyga italienska fisken. Inget som julbordet välter av direkt, kanske en ingångsjansson för den tvekande.

Lyssnar nu samtidigt på Anna Ternheims senaste alster. (Klickar man här så lyssnar plötsligt på henne i Spotify.) Men jag vet inte. Skivkonvolutet verkar fint. Snöfall över taken och blått, blått, blått. Men sången stämmer så fruktansvärt väl med musiken. Det blir lite karaoke. Önskar hon kunde ta steget fullt ut och återuppfinna lite mer. Dra lite hårdare i spakarna och leva ut pretantionerna. Nåt sånt.

Idag återuppfinner jag den varma mackan. Är bara i den arla inledningen ännu så det är oerhört spännande. Vid stenarna där barn jag lekte, firade vi den varma mackan lite högtidligt. Endast till helgerna och med oerhörda mängder paprikapulver. Sedan stekta hårt.

Men nu blir det lite annat. Har kokat ihop den tjocka tomatsåsen, och rört samman en vit historia av (igen!) creme fraiche och salladost (a k a fetaost – men berätta inte för någon). Det blir baserna till en variant med tomat, lättrökt skinka, ett snabbt drag grovkornig senap, en skiva tomat och generöst med goudaost. Och den andra med ostkräm, räkor, ett hav av bladpersilja och generöst med goudaost. Lutar lite åt att gömma ett vaktelägg i den första varianten också (eller inte). Knappast rymdkemi men kanske något att fresta kärleken med när hon anländer till hem till grytet. Och båda varianterna ska naturligtvis ugnsstekas hårt.