Återuppfunnet

Nå, om man skulle. Knacka ned några tecken. Jo, gav mig på att återuppfinna Janssons frestelse häromsistens. Det gick sisådär.

Kom hem med en våldsam lust på frestelse. Mycket att skylla på min syster, må hon leva i evighet. Men helt utan lust att sväng förbi någon av utlämningsställena av råvaror vi har här i den höga dalen. Så väl hemma grävde jag mig genom skåpet med ett försiktigt hopp. Och istället för den obligatoriska grädden, hittade jag creme fraiche, och istället för den obligatoriska gula löken, hittade jag bananschalottenlök (inte illa). Istället för ansjovisen hittade jag en mycket liten burk med italiensk ansjovis (ett oväntat fynd!). Och istället för potatisen…, nej då potatisen vilade tryggt i sin nätpåse i mörkerskåpet. Och brödsmulor har vi fulla skåpen av så därav ingen nöd.

Hackade, malde (svartpepparn) och skottade samman allt till en inte alltför olik sig Jansson. Naturligtvis tunn som den första snön på botten av ett ugnskärl. Och så in i ugnen alldeles lite för länge.

Men jag vet inte. Creme fraichen styvnade till en diskret ostmassa och potatisen tog mycken liten smak av den förvånansvärt blyga italienska fisken. Inget som julbordet välter av direkt, kanske en ingångsjansson för den tvekande.

Lyssnar nu samtidigt på Anna Ternheims senaste alster. (Klickar man här så lyssnar plötsligt på henne i Spotify.) Men jag vet inte. Skivkonvolutet verkar fint. Snöfall över taken och blått, blått, blått. Men sången stämmer så fruktansvärt väl med musiken. Det blir lite karaoke. Önskar hon kunde ta steget fullt ut och återuppfinna lite mer. Dra lite hårdare i spakarna och leva ut pretantionerna. Nåt sånt.

IMG_9684_2

Idag återuppfinner jag den varma mackan. Är bara i den arla inledningen ännu så det är oerhört spännande. Vid stenarna där barn jag lekte, firade vi den varma mackan lite högtidligt. Endast till helgerna och med oerhörda mängder paprikapulver. Sedan stekta hårt.

IMG_9682_2

Men nu blir det lite annat. Har kokat ihop den tjocka tomatsåsen, och rört samman en vit historia av (igen!) creme fraiche och salladost (a k a fetaost – men berätta inte för någon). Det blir baserna till en variant med tomat, lättrökt skinka, ett snabbt drag grovkornig senap, en skiva tomat och generöst med goudaost. Och den andra med ostkräm, räkor, ett hav av bladpersilja och generöst med goudaost. Lutar lite åt att gömma ett vaktelägg i den första varianten också (eller inte). Knappast rymdkemi men kanske något att fresta kärleken med när hon anländer till hem till grytet. Och båda varianterna ska naturligtvis ugnsstekas hårt.

Delta i diskussionen

5 kommentarer

  1. Härligt broro! Skickar dock ned mina ställföreträdande assistenter till julen för att röra i dina grytor. Skulle dock tippa på att det kommer att smaka likväl! Och glasen vet jag kommer rinna ned.

  2. Nåväl, ett bra försök med jansson. Man ska alltid falla för sina kulinariska frestelser. Som veggis så har jag aldrig ätit jansson, tycker det verkar lite läskigt.. Men så gillar jag ju inte peppar heller.. Så jag är nog förlorad..

    Själv har jag fallit för en skum frestelse: glass och rågfras. Hur gott som helst men mycket mysko.

  3. Glass och rågfras. Jag älskar mystiska kombinationer så det ska definitivt testas. Själv är jag svag för saltgurka och choklad, samt den i Norrland vanliga kombon korv och bulle…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *