Och jag får tag i dagens På stan som redan på framsidan lovar tryckfel. Ett tryckfel som lett till MER av tidningen. Inte direkt så vanligt. Men herregud så skönt när jag slår upp bladet och upptäcker att de dragit upp hela innehållet några procent. Vilket betyder större grad på texten och bilder som ges mer yta. Vet inte om det är åldern. Eller bara en trötthet över att alla tidningar blivit så förklenande små nuförtiden.
I bakgrunden dånar Svenska örhängen – 50 sånger vi minns. Och jag vet inte om det är åldern men herregud vad bra! Vad hände på vägen från igår till idag med textförfattandet till musiken (och Ernst-Rolfs-lika vibraton i rösten)? Eller vad sägs om ”Ur ditt djup hämtar fiskar’n sin äring Du välvande nyckfulla hav Lika väl du ger sjöfolk dess näring, Så kan du bädda bland tången dess grav.”
Någon sida in i På stan lyser ett par extremt blå ögon mot mig. Troligen har Marit Paulsons pressfolk fattat galoppen med att förse media med sjukt väl retuschade bilder. Och med tanke på att kvinnan närmast fått pris i förmågan att prata i rubriker så måste jag läsa och blir också snart belönad. Och även om e-postintervjuerna översvämmat media så fungerar det ibland att svara på en fråga med ”Se ovan” utan att man som läsare vill somna om. Men vad som gav mest var svaret på frågan ”Vad borde stockholmare lära sig av folk där du bor?” (och nu blir jag nästan misstänksam att Paulsens pr-folk faktiskt gjort genidraget av att skriva om frågan för att ge pretto-DN ett svar som blir så klädsamt ironiskt i sagda media:) ”Att hålla käften.”
Eller så är kvinnan gjord av rubriker. Men vad var det hon jobbade med nu igen?
Idag är det som fredag förresten. Vilket ger anledning att krypa ned i den vällustlokal som är bolaget i HighValley. Allt för att botanisera i vad som måste vara bland Sveriges-bästa-ölsortiment-utan-att-göra-väsen-för-sig-för-det. Idag hittade jag ett tillfälligt franskt lantöl med återförslutbar kork för bara 58-nånting kronor flaskan. Vilket jag inte vågade inhandla just idag utan fortsatte för att dricka upp all IPA som uppfunnits på planeten i takt med att Rebus-böckerna rinner ned.
Nu: ”Han på höga klackar trippar, som jazzexpert, och i små synkoper vippar, hans lilla stjärt.” Vad säger man?