En Tom Waits fredag. På Frankies Wild Years från -87. En väsande, liggande, levande och livsfarlig. På en botten av ett berg av trötthet och uppförsbackar. Samtidigt som den bultat fram som ett tåg genom heta södern med svetten rinnande i rännilar längs kinderna. Som jag föreställer mig det vore.
Idag köpte jag Guiness på burk till fredagsmatlagningen. Frestad av puben på hörnets reklam om Saint Patricks Day hela veckan. Hade de haft öppet vid tiden jag ramlar in på jobbet kanske jag tagit fel dörr. Nu står den i kallskåpet för att kylas lite lagom, lite blygsamt. Och försiktigt.
Och som det bultar fram.
Det verkar vara hettigt och ångigt där borta i high valley. Först Nina Simone, nu Tom Waits. The soundtrack of your life is better than mine.
Koola räknaren, jag gillar den. Två månader ser så långt ut, finns det nån fastforward knapp