Sträckläste Kallocain igår. Först i parken under ett träd, i behörigt avstånd från andra. Senare på balkongen, även där i effektiv isolering från omgivningen. Hettan där var tryckande. Katten gömde sin svarta päls under soffan. Grannarna drack sin lördagssprit i den starkaste förmiddagssolen, och viftade därför aggressivt med invektiven redan vid fem-snåret. Balkonglivet kunde bara uthärdas korta stunder i taget.
Vet inte varför jag aldrig läst Kallocain tidigare; en av dessa vita fläckar. Att läsa den efter en veckas ofrivillig isolering (som varande smittohärd) förstärkte bilden av Leo Kalls dubbla verklighet. Min egen pågående isolering är långtifrån lika dramatisk, till och med övergående, men gräver ändå myrgångar i hjärnan.
Hade för övrigt helt missat kopplingen mellan Jerker Virdborgs Kall feber och Kallocain, där den första tycks vara en parafras på den sista. I det pocketexemplar jag läste hade han skrivit förord. Planlöst sökande på internet ledde till ett tips om en annan författare: Magnus Dahlström. I en tråd på Flashback, startad 2006, efterlyses nämnde så Dahlström. Tråden får upprepade gånger nytt liv, genom nya frågor, under de följande fyra åren, för att krönas med ett glatt utrop om att han minsann ger ut nytt i vinter – tio år efter förra romanen!
Se där, en annan form av myrgång som bara finns på internet.
Plockade ihop de bortgångna växterna på balkongen i en påse. Kvar tronar pelargonerna med nya knoppar. De ger inte upp trots att vi lämnade dem i sticket så lång tid i sommar. Förlåtande växter.
intressant. läste Kall feber för ett tag sedan, men kopplade inte med Kallocain. Antagligen för att jag läste den i gymnasiet. Man borde egentligen ägna lite tid åt att läsa igenom de där böckerna man läste i gymnasiet, långt innan hjärnan hunnit mogna/trubbas av 😉
Typ: Processen, Mästaren och Margarita, Idioten
Tyckte du om Kall feber? Högg tag i Hem av Dahlström ovan eftersom han beskrevs som originalet och Virdborg kopian. Få se hur det ligger till.