Digga det här men glöm det sen

Andra plåten pirogerna i ugnen. Fyllda med den vitlöksfrästa spenaten i den goda olivoljan och uppfyllda av den smulade fetaosten. Första plåten ligger under kökshandduken och myser till sig. Med den gula löken inkokt i balsamvinägern, uppfräst med vitlöken och hacktomaterna. Inbäddade i mozzarellan. Kan nog bli fina fruktstunder till veckan.

Under bakandet och smakandet rullar Stefan Sundström på Spotify. Trodde mig få höra den allra färskaste skivan men bedragen blev jag. Ännu hade den inte nått längre än till Bladets musikkritiker. Som lovar en platta fylld av smällpolitiska ord och knutna nävar. Vilket han känns rätt ensam om i denna följa-john-fars till valrörelse.

Visserligen gick C i armarna på en SKP-agitator utanför tunnelbanan igår. Men det känns som ett lyckligt undantag.

Och så väntar vi på Håkans nya album. Suger musten ur Samlade singlar under tiden. Vilket inte hjälper det minsta. För vi håller ju tummarna för detta snarare är en väntan på kranen än något annat. En lång, lång tids väntan som belönas med en stor skopa tro och tvivel. Och en kärlek till en ängel. För att bara vandra ned en kort bit längs ordvägarna som alltid leder hela vägen hem.

Det enda jag riktigt hör nuförtiden är en vind som blåser genom staden.

Idag håller U & B hov med strömmingen för mor och far (O, den strömmingen!). Det sägs att även Pello ska närvara, med eller utan hunden. Man hoppas att han även tagit sin fru E med sig. Tror att hon skulle kunna vika ihop dem alla till små papperssvalor att sväva i vinden. På ett bra sätt. Som gnistorna som stiger från björkveden, upp genom tegelstensskorstenen och upp, upp i den smällkallt tjockt mörka vinternatten för att möta alla de andra stjärnorna.

Och tiden går och tiden passerar vidare.

Och egentligen har jag ju inte riktigt lyssnat på Sundströms förra platta. Som ju är alldeles helt rätt annorlunda. Och troligen är det därför. Men så får den också rulla där bakom axeln när mjölet dammar över den rostfria bänken. Och så kryper även den in i magarna. Idisslas och landar.

Idag håller pirogerna ett mått av graham. Inte enbart den välsignade uppåttjackslyckan som vetemjölet bjuder men även ett litet, litet motstånd av lite mer.

Lite mer av det påträngande pianot och lite av den strömmingen dagen efter. En för många av grappan, och ett skrap av en buss på villovägar.

Delta i diskussionen

5 kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *