Just white

Går hem ännu en fredag, en helt ovanlig fredag, med Tracey Thorns Winter List i öronen. Snön faller igen i mörker. Vintern i år verkar ta igen allt den förlorat tidigare vintrar.

Tar vägen över götgatsbacken igen. Allt för ljusen och för människorna. För kommersens skull. Mitt i gatan springer en ung tjej baklänges. I händerna drar hon en ung kille. Hon tvärstoppar, han gör det inte, och de smällkysses.

Världen stannar till, och gör det inte alls.

Folket med kassar är fler än vanligt. Stelt seende ned endast på snömodden under sina fötter. Men ljuset ser dem, julbelysningens vita värme och gatlysenas.

Tiggarna är fler, många fler. Fyllde hösten och jag trodde de skulle dra söderut när snön kom. Men många är kvar. Draperade i kläder omlott, tunga kjolarna, filtarna och halsdukar som mest är tyger. Sittandes på kartong, på väskor, på sina egna fötter.

Med olycka i rösten, ivrigt riktad upp mot mina ögon, med knäppta händer.

Vardagsorden räcker inte till.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *