Tung kropp
äldre, men ser samma dofter.
Inget slår den unkna uppkastningen av tunnelbana.
När man fått några öl.
Och ikväll rusar hela söder av sensommar. Plötslig värme och vi drar efter ett sista andetag.
Mitt blev det första. Men också ett i raden.
Så vävs ännu en linje i trasmattan som är min egen.
Allt är naturligtvis nytt och helt detsamma.
I mig bor en annan som är samma. Och för mig helt okänd.