Dagar av sorg nu, efter Bodil Malmsten.

Två gånger fick jag träffa henne. En under ett översättningsseminarium på Södertörns högskola där jag inget hade att göra. Hade snikat mig in i rollen som lokalreporter. Men utan något annat uppdrag än mitt eget.

Den andra när hon signerade på en bokhandel, och darrande på rösten bad jag henne om boktips till en blivande bibliotekarie. Själv bad hon om ursäkt för att boken hon signerade var så dyster.

Men det verkliga mötet pågår i hennes texter. Där hittar jag vila och där finner jag alltid en vän.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *