”Håll käften! Stick härifrån!”

En nyvaket skrapig röst från en balkong snett upp till vänster.

”Käften! Stick!”

Jag sitter med kaffet och svärmoderns kvarlämnade DN Kultur från igår på vår egen balkong. Lättskrämd som katten kommer jag av mig i en artikel om modersmål och migrering. Oväntat nöjd och glad över papperstidningens lugn och förmåga att till synes omfatta en hel verklighet.

”Stick iväg!”

Balkongdörren där uppe slås igen med en smäll som får tegelfasaden att skaka.

Jag tar upp i stycket som berättar om diktaren Jila Mossaed. Hon skriver dikt på svenska om omöjligheten att uttala bokstaven ö korrekt. Och lyckas i de femton-tjugo raderna måla upp både svårigheterna i språkbytet som att tvingas leva sitt liv på en ovald plats. Och att dö där.

Svärmors besök gjorde det möjligt att uppleva kärleksbomben Håkan Hellström inviga sommaren på Stadion. Efter minst två och halv timmes rullande åska med oväntade besök av Silvana Imam och First Aid Kit flöt vi som i en ström av lava ned mot Stureplan. Där kokade luften av feststinna studenter blandade med sommarglada sällskap.

Även en förbipasserande polispiket bidrog genom nedvevade rutor och Håkan på full volym i bilen. Lavaströmmen jublade och applåderade.

En sån kväll där att bo i Stockholm känns oerhört väl valt.

Undrar om hon där uppe på tredje våningen lyckas somna om? Hennes oväntade besök var av det ovälkomna slaget. En skrikmås verkar ha slagit bo i närmaste tall. Skyddar boet och ungarna genom oavbrutet skriande och plötsliga störtdykningar mot förbipasserande.

Även om några väl valda ”Håll käften” lyckades skrämma den till tystnad några minuter så är den snart tillbaka igen med förnyad kraft. Även den har valt sin plats. Och tänker stanna.

Mitt eget val av plats har som så många andras skett genom genom både slump och vilja. Små knuffar och steg i olika riktningar har gett plats till ett rede att försvara den egna ungen ifrån. Och helt i frihet.

Genomblåst av gårdagens kärleksattack från scenen inser jag mer än någonsin att den egna platsen lika mycket handlar om ett rum där det går att stänga dörren om sig, som någonstans dit fönster och dörr alltid står på glänt för andras verkligheter. Så självklart egentligen.

I kväll står han där igen på scenen för en andra spelning. Och nu har svärmor bordat tåget söderöver. Dags för fler att ta del av korsdraget av lycka genom själen. Själva tänder vi nog grillen.

 

Bilden lånad av konsertarrangörens face.

 

 

Delta i diskussionen

3 kommentarer

    1. Tack Åke. Goda ord som betyder mycket. Jag inser hur dålig jag är att lämna mina hos dig. Bättring. För läser det gör jag.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *