Jag mötte Nefertite

I morse mötte jag Nefertite i tunnelbanan. Hon klev ombord linje 19 norrut, 09.37 vid Medborgarplatsen. Hon hade en lugn och målmedveten blick. Rörde sig utan stress genom havet av pendlare. Såg nästan avslappnad ut. Åren av dagislämningar och försenade morgonmöten är sedan länge förbi. Den ständiga känslan av att inte räcka till. Varken hemma …

En tant med ett äpple

En försiktig men lite valhänt överkamning sitter på tunnelbanesätet mittimot. I gången mässar en av de hemlösa Where have all the flowers gone till hårda slag på en triangel. Överkamningen sitter dubbelvikt över sitt anteckningsblock. Bläckpennan hårt, hårt och ovant mellan de vitnande fingrarna. ”Frågor. När ska tjänsten tillsättas? Mer om detaljerna. Vem söker ni …

”Behöver du någon hjälp?”

Wow, nästan ett helt år sedan jag skrev här. Kan det månne vara ett rekord? I dag blir det blinier till middag. De där små boveteplättarna som gillar sällskapet av rom (fisk), hackad lök och creme fraiche (eller gräddfil). Vi råkade på dessa gynnare på båten till Tallin. En utmärkt ryskmärkt restaurang med en fin …

Han gjorde det! (2)

Var lämnade vi honom i förra inlägget? Brorsan alltså, som stavar ihärdigt från Sälen till Mora. Helt allena (förutom 15 499 knäpptysta andra). Men med ett driv som vore han besatt. Efter Hökberg var det, just det. Jag och Leon klarade dock inte längre spänningen. Vi smet. Packade ryggsäcken och tog tricken in till badhuset …