HighInHighValley

Tung kropp
äldre, men ser samma dofter.
Inget slår den unkna uppkastningen av tunnelbana.
När man fått några öl.
Och ikväll rusar hela söder av sensommar. Plötslig värme och vi drar efter ett sista andetag.
Mitt blev det första. Men också ett i raden.
Så vävs ännu en linje i trasmattan som är min egen.
Allt är naturligtvis nytt och helt detsamma.
I mig bor en annan som är samma. Och för mig helt okänd.

Sista helgen i augusti ägnades en lördag till att ge en sida av huset ett nytt ansikte. Vi var så många att det gick rekordkvickt: Tommy, Sara, John, Caroline, Moa, Lelle, Clara, Magnus, Micke, Malin, Kalle och Lilian.

Klicka här om du är på mobilen.

 

Eller djungeln som vi kallart:

 

Wow.

Fångar första cirkusen från tunnelbanefönstret. Vilar i gräsglappet mellan träden och skolan. I vilan efter nattens arbetsiver.

Väcker de första drömmarna om flykt.
Väcker den första saknaden.

Fladdrar försiktigt till för att bli min följeslagare sommaren igenom.

Den där sena söndagsmiddagen. Sen då en somnade på soffan. Och sov i två timmar. Den middagen.