Dags för nyordning i stadens kommunikationer. Linje 19 tar oss inte längre hela vägen ut.
Allting kommer bli bra till slut, du ska se att allting ordnar sig. Allting kommer bli bra till slut, om du bara låter allting va’.*
Vi ligger som ett rött blankt streck, bland hundratals andra röda stjärnor, genom Norrtulls filkorridorer. Under över och ett riktigt under att vi når HighValley med dessa uttorkade torkarblad. Inte ens strilregnet lyckas väta dem nog. Men det är vackert.
Solna stad i rödprickig neon, glänsande i svart och isvitt. Vägbanor leder varandra, hand i hand, dyker upp och försvinner. Själv håller jag tvåtonsvolvon så gott som rakt, i de kommande kulvertarna av Nya Karolinska. Här görs gott om plats för nya spöken.
Svävar ut på en Essingeled där alla tampas om att snabbast komma hem. Det går en biltvätt över stan, allt i ögonvrån. Tvätta oss rena. Låt oss vakna med skinande silvriga rustningar. Vi kommer att behöva dem.
Nu är den franska löksoppan på spisen, disken diskad, ölen upphälld. Phoenix tar en tur med Björnstammen. Ibland saknar jag tiden av ymniga inlägg, ymniga av ord, av insikter och utspråk. Vi lever i den kortfattade statusens tid. Ännu en tid.
Idag gratulerar vi syster C som fyller år. Knappt några alls, mer som en första uppladdning. Vi borde alltid fira mer.
Potatis anno 2013
Årets potatis är uppe! Och så är också ett gäng bilder från det som numer är ett traditionsenligt evenemang: potatisupptagningen.
I år chockades vi alla av hur väl solen lyste, hur glatt det gjorde humöret, hur skönt det var att trampa runt i stövlar och t-shirt, hur stora och fina potatisarna var, hur gott smörgås smakar, hur god pilsner kan vara, hur roligt det är att köra traktor, hur fort en pilsner kan drickas upp, hur fantastiskt en gryta kan smaka, hur roligt det är att jobba ihop, hur många skratt som kan rymmas i enda dag.
Tryck till på bilden ovan och återvänd till den härliga jorden. Amen. (Av okänd anledning funkar länken lite sådär på Iphone men då kan man trycka här och själv bliddra bliddra)
Saxar min allra käraste systers text:
”Min älskade vän i livet! Tack för alla underbara stunder vi haft tillsammans, du förstod när jag var ledsen och behövde tröst! Jag kommer alltid att minnas och sakna dig, du var speciell Cilla.”
Cilla. 2011-09-09.
Högdalen
Yrsnön på perrongen en mörk kväll i februari. Flingorna lätta nog att dras med i vardagsströmmen hela vägen in bland hyllorna på ICA.
Vårkänningen när innergården ekade av grannbarnens skrik. Solstrålarna den morgonen Leon kom som en junigåva.
Heta julikvällar i Dalbotten där båtarna tog oss ut på stora havet. Allt medan grillröken tätnade över bänkarna och även de utan tänder log.
Barnvagnspromenaderna i den täta sommardjungeln vid industriområdet.
Höstbesöken hos sömniga bibliotekarier.