HighInHighValley

kan man inte kalla detta. Nu får det bli skärpning banne mig.
07.04 – Väcktes av Nicole
07.20 – Inmundigade första koppen kaffe, med mjölk samt två rostade med apelsinmarmelad.
07.30 – Tömde och plockade in ny disk i diskmaskin och kollade på nyhets-tv.
07.45 – Sade adjö till Nicole och Brigitta. Avfärd för jobb och skola för deras del.
08.00 – Surfade Dagens Nyheter för en svensk uppdatering.
08.20 – Damsög och torkade golv. Rengjorde fantomens grisiga mathörna. Skak av diverse mattor.
09.20 – Ringde rörmokare och frågade när han ska visa sin rördragande hydda i vårt hus.
09.23 – Värmde på kaffet och slog i en kopp svart. Bar ut grejer i garaget och andades in morgonens klara luft. Tog en funderare på att köpa dörrmatta och termometer.
09.35 – Satte mig ner för att författa detta stycke av naket skildrande av en mans morgon i ett land där takbjälkar kostar 75 kr/metern och bensinpriset ligger på hutlösa 7 spänn.

Tack o tack allihopa i gamla Svedala som gjorde resan dit så fantastiskt fantastisk. Nu åter i Australien och till verkligheten med allt vad den nu innebär. Resan tebaks gick finfint, lyckades till och med möta upp med Wai-Ki i Hong Kong. Brigitta, Nicole, wajje och jag var ute och åt två kvällar och det var mumsfilibabba.
Blev klappförkyld en dag och en natt, sen släppte feber, snuva och nästan all halsont.

Lyfte sönder ryggen igen när fetväskan skulle upp på vagnen så nu har jag varit till två kiropraktiskt kunniga människor. Känns riktigt bra igen. Den sista fixade till och med handleden som har smärtat i flera år nu.

Var på jobbintervju idag, gick fint. Dom visste inte riktigt vilket jobb jag sökte och började käbbla med varandra och till slut så hade dom lyckas förvirra mig med. Till slut enades vi att det var nåt om att att konsolidera servrar. Tycks vara på var IT-chefs läpp i denna branchen. Skulle pågå i sex månader, javisst sånt har jag gjort förr vettu sa jag. Tackade för mig och lämnade sammanträdesrummet lite smidigt i min blankpolerade kostym.

Katten väger sju vråltunga kilon efter sin hotellsemester, funderar på att starta ridskola snart. Just nu ligger Brigitta i soffan och tittar på ölreklam och Nicole är ute med polarna. Jag ska ringa mamma.

Sådana här familjefoton tas det inte längre, slår det mig. Och det är ju synd och skam. Hur ska eftervärlden komma ihåg folk och familjer egentligen?

Så detta är en version av familjen Trogen och stående från vänster:

Torgal Trogen, 7 januari 1905 – 1963
Knut Trogen, 24 september 1908 – 8 maj 1979
Viktor Trogen, 3 mars 1907 – 2 mars 1995 (och min farfar)
Axel Trogen, 30 augusti 1903 – 18 november 1972

Sittande från vänster:
Rune Trogen, 11 september 1917 – 21 augusti 1980
Johanna Charlotta Trogen (Söderberg), 9 februari 1876- 24 juni 1936
Carl August Trogen, 31 augusti 1878 – 1 juni 1926
Stig Trogen, 12 mars 1919 – 6 april 1943
Viktoria (Tora) Trogen, 12 maj 1902 – 26 juni 1953

Kunde inte hålla fingrarna borta. Nu har jag köpt ännu en live-skiva med Bruce Springsteen. Han råmar som urfyr genom mitt inre den mannen. Och det är inte bara för att jag lägger åren på ryggen. Han har råmat där sedan lillkillen lärde sig att Press-play-on-tape.

Men denna gång är det ju DEN liveskivan. Nämligen den legendariska livekonserten på Hammersmith Odean i London från 1975. Hade du tv-n på i vintras när konserten sändes på goda, goda SVT så vet du vilken.

Den rymmer också essensen av råmandet. Thunder Road, Born to run, It´s hard to be a saint in the city, Backstreets, Jungleland, Kittys back, 4th of July…ja det bara fortsätter. Så nu vet du vad jag har i skallen i kväll.

Helgen var intensiv. Bläddra gärna genom bilderna till vänster för att få en liten aning om allt. Dofterna av bensindriven isborr, nykokt kaffe på iselden eller värmen från första kaffekasken är dock svårare att förmedla genom bilderna så det får du föreställa dig själv. Härligt var det dock. Mest av allt när de minus åtta graderna bara försvann av de intensiva solstrålar som tvingade av skoteroverallen och mössan.

Rätt kul var det ju senare på dagen också när vi satt på Vildmarkscenters verandra, fortfarande i solgasset (och med ännu en pilsner), och brandbilarna kom dånandes genom Hamra. Saxar ur LjP:

”Skoterolycka på Storhamrasjön
En skoterolycka, dessbättre utan personskador, inträffade i lördags på Storhamrasjön, söder om Hamra. Ett tyskt par, på besök i trakten, var ute och åkte skoter på Storhamrasjöns is när de i ett sund kom ut på öppet vatten med skotern, som sjönk. Det var dock så grunt på platsen att paret bara fick vatten upp till knäna. Sjön är reglerad, och isen är osäker. I sundet dolde nysnö det öppna vattnet. Räddningskårerna från Los och Färila och två man från Ljusdal ryckte ut. Efter att paret kommit upp ur vattnet kände de sig okey igen efter att ha fått värmt upp sig i Los brandbil.”

Vatten till knäna… Visst är det till finnmarken man ska bege sig om det ska bli lite spänning i tillvaron.