Klättrade motvilligt ombord på Diligensen från Ljusdal i söndags eftermiddag. Efter en helg av sprakande brasor, varmrökt lax, björnsafari och bröllop var jag alldeles fylld av känslan av att världen och människorna är goda. Måhända icke i Israel, men väl i Hälsingland.
Så kliver man av på Stockholms central. T-Centralen, a.k.a Svea Rikes rövhål. En köttig massa defilerar glasögt genom skitiga kulvertar som luktar lösningsmedel. Jomenvisst. Mysigt. Ibland upplever man ju sådana där dagar, när kontrasterna helt enkelt blir för stora. Man vaknar på morgonen med sin kärlek bredvid sig, alldeles invid Ljusnan. Går ut och tar ett naket morgondopp. Åker och badar (igen) med vänner, träffar nya. Och på kvällen detta kapitala haveri. När jag kände mig som lägst dök tack och lov en gammal härlig elev från Rinkebyskolan upp och satte lite färg och liv på tillvaron igen. Tack för det.
Sen har det varit jobb. Nyfikna på rubriken förresten? Jo. Hormoner. Ring a bell? Detta ljuvliga, som enligt biologismen gör oss till män respektive kvinns. Mina befinner sg i en smula obalans just nu. Ämnar inte gå in på detaljer här, men nya preventivmedel. Ni vet. Och hela den biten. Hur som helst, illustration: idag grät jag när jag hörde nyheterna om Libanon. Gräsligt, vidrigt, jag vet. Men i vanliga fall något som gör mig förbannad i snarare än gråtmild. Släppte även iväg en tår då jag läste: ”Vl ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?” (läser Strindbergs brev för tillfället). Men! Märk väl, att droppen som fick den berömda bägaren att rinna över, var när jag hörde ’Heaven’ med Bryan Adams på jobbet dag och kände att… herregud vad fin den här är, jag tror jag tar till lipen. Skärpning, för satan. Gör om och gör rätt. Fucking hormones.
Nog om detta. Idag efter jobbet har jag hängt med bästa vännen i Tanto, druckit alldeles för mycket vin och säkert pratat om elldeles för allvarliga saker. Men skönt var det, både att träffa goda Å och att spilla bönorna.
Nu ser jag fram emot (who am I kidding, längtar till) att M, syster och O kommer ner till helgen. Då blr det inflyttningsfest hos goda vänner, Gröna Lund och Cornelisdag med Stefan Sundström, Lars Demian och Sofia Karlsson. Och, för er som ännu tvekar, Ewert Ljusberg! Häng med vetja.
Ps/ Är det många stavfel? Tangenterna är tröga. Råkade spilla en nyblandad GT över dem. Syftet med språk är ju ändock kommunikation… n’est-ce pas? /Ds.