Jo, nu är hösten här. Lite regn, en del rusk, vinden far i träden. Lite feber. Lite tycka-synd-om-sig-själv-varning. Och mycket självstudier.
Tur att det finns en massa bra saker att förkovra sig i. På hösten bara regnar det efterlängtade skivsläpp, böcker, konserter och teaterföreställningar över en. Som om någon god kraft inser att här krävs det kollektiv terapi. Mot mörkret.
Man kan till exempel krypa in i en skön turkisk nostalgifamn genom att bjuda sin älskade på middag på restaurang Merhaba.
Eller stoppa in sig i en röd filt och skruva upp ’Lloyd, I’m ready to be heartbroken’ med Camera Obscura på hög, hög volym. Ikväll gör jag nog båda.