Så ligger det till. Skriver dagarna i ända. Ord ord ord. Skriver, suddar, skriver om, raderar, klipper, klistrar, skriver lite till, tuggar, spottar ut. C-uppsatsskrivande är en one way ticket to Folkskyggville. Fast det är väldigt, väldigt roligt ändå. Men för att undvika att bli en crazy-cat-woman får man försöka förströ sig med trevligheter på kvällarna i stället. Ofta involverar de kultur. Och öl.
Två poesigrejer förra veckan! Trevligt. I lördags på Street; Bodil Malmsten, några debutanter jag inte minns namnet på, polaren P Lars Mikael Raatamaa och Daniel Boyacioglu. Och lite jazz, men då höll jag för öronen.
Hela Bodils uppläsning igenom, och säkert tre till, stod vi i ölkön som var helt barock. Värsta notboksvibbarna. Lagom till Lars Mikael hittade vi en fläck rosa heltäckningsmatta som vi slog oss ned på. Glada och nöjda, med två öl var, så vi slapp kön igen på en stund.
Det visar sig att han valt att läsa en annan poet idag: Verner Boström. Och så börjar han att läsa. ”Tider tiden tid i tid. TIDEN tider i tiden tid.” Och så vidare. I tio minuter. Flera gånger, när han pausade för att hämta andan, började folk att applådera – varpå han snäste till i micken: ”Jag är INTE färdig än!”. Efter två minuter slutade folk att lyssna, efter fyra pratade alla högljutt (även jag, M och J viskade och fnissade till varandra. ’Goda tider, strålande tider!’ Inte så moget men ganska roligt). Minns att vi pratar lördag kväll på Street. Men Lars Mikael fortsatte. Vad skulle han göra? ”Tider tid i tidens tid.” Stackarn. Pratade med honom efteråt och berömde honom för det djärva valet av text. Påpekade diskret att just DEN dikten kanske inte riktigt lämpade sig för estradpoesi. Men magplasket verkade inte bekomma honom nämnvärt. Poeter är hårdhudade. Respekt.
Daniel Boyacioglu sopade mattan med föregångaren – inte så otippat, med sin rätt sköna attitydblandning av ”jag älskar er!” och ”dra åt helvete kulturelitsvennejävlar!”. Och så sjöng han (han har ju släppt platta – på Robyns bolag no less) som Bengt Magnusson på nedåttjack efter en hård vecka. Raspigt och agressivt. Men vår uppmärksamhet fick han, definitivt.
Kvällen avslutades med att vi plankade in på Å:s polares trettioårsfest på H62. Där var det Thailandstema och klackarna i taket. Dansade i fyra minuter till Justin Timberlake, sen åkte vi hem. M somnade och jag kräktes. En sann kväll i kulturens tecken.
