Många rovdjur på vårt blod sig mätta

UPPDATERAD MED BILD… Just hemkommen från arbetarrörelsens stora dag. I år gick vi med såssedemokråterna. Första gången i deras led för mig, men det kändes helt rätt i och med sakernas tillstånd. I opposition kan sossarna bli riktigt pigga. Och visst var det annorlunda än att marschera med ett småparti; vi hade en alldeles egen blåsorkester som tutade Internationalen alldeles bakom och bidrog till den goda stämningen. Samt till våra alltmera taktfasta steg.

Väl på plats på Norra Bantorget välkomnades vi in i LO:s trygga famn av en banderoll the size of Högdalen. Stefan Sundström spelade en trudelutt om hur dyrt det är att vara fattiglapp idag medans börsnissarna runkar – God bless him – och Carin Jämtin talade om Stockholm. Som ett konkret exempel på borgerlighetens ickekärleksbudskap berättade hon att personalpolitiken i Stadshuset icke existerar längre alltsedan borgarna tog över.

1a maj 2007

 Bild av Lena S!

 Någon i publiken hade en skylt med texten ”Fredrik Reinfeldt är ingen bra kille”. Ett enkelt och budskap som på sitt sorgset naiva vis gick rätt in i hjärtat.

Efter att Fjodor från forna dagars Ebba Grön gjort ett stammande nervöst framträdande tillsammans med den återigen briljante Sundström, klev fackets prima donna no 1, Wanja Lundby-Wedin, på. En dam så hemma i retorikens konst att jag faktiskt analyserat ett tal av henne under universitetets retorikmoment. Och hon vann oss allihopa bit för bit. Hon förlorade sig i sin egen demagogi framför våra ögon, från början en pyrande ilskegnista tills hon kulminerade i en sprakande, förtärande majbrasa. Hon talade om A-kassan, de lågavlönade kvinnorna, integration, Darfur, Sverigedemokraterna. I ett avsnitt om hur mycket hjälp Sverige som nation har haft av invandringen utbrast hon: ”Vad skulle Volvo ha varit utan Jorma, som kom från Finland på sextiotalet?” varpå en (gissningsvis Volvoanställd finne vid namn Jorma) brister ut i ett spontant glädjevrål någonstans långt bak i publikhavet. En i sanning vacker stund!

När vi tog varandras händer, lyfte dem mot himlen och åter sjöng Internationalen bröt solen fram över staden. Gud, var hon än är, tycker om när människor tar varandras händer och sjunger om revolution. Vi fyllde lungorna med vårluft och sjöng om rovdjuren Borg och Reinfeldt som på vårt blod sig mätta, men som ska störtas i gruset. Om solen som åter ska stråla klar. Och röda ballonger steg segervisst mot himlen.

På väg hemåt åt vi husmanskost och drack öl med Å och E. Skålade för valseger 2010. Rikard Wolff satt och vänslades med sin blivande man på Bistro Bohèmes uteservering. Kärlek. Sådant ska man slå vakt om. Och jag håller inte med kidsen som agerade motdemonstranter utmed vår demonstrationsväg. På deras plakat stod: ”Kärlek. Frihet. Kapitalism”. En underlig kombination. Som ”Pyttipanna. Saltgurka. Chokladsås”.

Nej, kamrater – så får man säga på första maj – nu har oppositionen vaknat. Jorma vaknar ur bakfyllans kvasitillstånd, sträcker på sig och andas morgonluft!

Delta i diskussionen

3 kommentarer

  1. hej vänner
    För mycket länge sedan då jag jobbade på Gubbängens Fritidsgård tog vi dit EbbaGrön då de var stora ”bara” i Stockholm. Då var Fjodor en tuff grabb -kändes verkligen märkligt att se honom så osäker och naken med akustisk gitarr -visst var han modig denna härliga 1:a maj.
    Tack att ni finns.
    Har fin gruppbild –men hur sänder jag den till er?
    Kan jag få mailadress?

  2. Ohoj!
    Ville bara tacka för senast. Jag hade väldigt roligt.
    Puss & kram på er!

  3. Bokat Ebba på Gubbängen! Det är cred. Men idag har Fjodor inte lika stark medvind som då tror jag. Även om Stefan gör vad han kan för att blåsa i gardinerna. Mejla genast bilden till magnus@trogen.nu så ska den få pryda vår sida!

    Vi ses snart igen!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *