I takt med stambytet har också våren ramlat ned över våra huvuden. Inget att frukta dock, utan det är med en Håkan Hellströmsk yrselglädje vi tar emot den. Och desto lättare blir det med den alldeles smäcksittande plattan För sent för Edelwiess i öronen.
Jag bara dundrar omkull av mitt eget fånflin, på väg genom råttgångarna till jobbet, när pärlor som Ziegenarliv dreamin gungar genom mina skallrande lurar. Att jag skulle smälta som dagens vårsnö även denna gång var väl ingen högoddsare, men ändå. Speciellt då Springsteenska pianon har sprinklats över andra låtar och ordvändningar är helt opassande och rakt in.
”Oho!, för charlatanerna, för de enbenta, för idioterna och för nollorna. Och för Gud som sover vid ratten, för dina vänner och mina amen.”
Hade jag varit musikrecensent, hade jag haft möjlighet att klättra upp på en scen, så hade det blivit ännu en smällkyss. Kan bara drömma om att få arenarockas ut och in en varm sommarkväll med Sveriges främsta Atlantseglare.
”och när jag blir för full för att sjunga promenerar vi hem.”
Så har du ännu inte låtit Håkan ta över din själ i valda stunder, och är sådär lite svag för det där pianot som är så olyckligt, och den där gitarren som låter så ensam: här är ännu en god chans att luras in i en hörnet där filten har blivit en låt och en röst, och du en skön, lång rysning.