’Three months go over. The calendar of my daily conduct and labour that hangs on the outside of my cell door, with my name and sentence written upon it, tells me that it is May. . . ’
Så skrev Oscar Wilde för ungefär hundra år sedan. Jag är inte dömd för sodomi, inte inspärrad och tvingad till meningslöst straffarbete vid trappmaskiner. Ändå känner jag ett visst släktskap med hans rader. Snart tre månader har förflutit utanför medan jag försöker samla ihop bitarna av mig själv. Det finns många namn på det som hänt. Gå in i väggen. Bli utbränd. Vara en parasit på samhällskroppen, enligt det nya arbetarpartiet (antar jag cyniskt). Ta slut.
Jag föredrar det sista. Jag tog slut. I februari. Men det är ju inte slutet. Bara the end of an era. Och början till någonting annat. Så jag funderar. Och läser. Och läser lite till. Och planterar växter på balkongen. Kramas med min kärlek. Och ser solen gå upp bakom femtiotalshusen. Stilla. Tyst.
Som Marcus Antonius sägs ha sagt efter slaget vid Actium, när hans och Cleopatras flotta krossats av Octavianus: Hela mitt liv har jag fruktat nederlaget. Nu när det kommit är det inte på långt när så illa som jag föreställde mig det.
Att vara trasig är att vara mänsklig, antar jag. Och man läks. Det tar tid. Men jag kommer också att läkas. Det vet jag.
Under tiden begraver jag mig i Alf Henrikssons Antikens historier, som jag aldrig haft tid att läsa tidigare. Och Suetonius kejsarbiografier The Twelve Caesars. Överraskande läsbart för något som skrevs för nästan två tusen år sedan. Och Donna Tartts The Secret History. Oförglömlig.
Jag drömmer på nätterna att jag skriver. Noveller, romaner. Orden flödar ur mig. På morgonen är de borta. Jag hoppas att jag får tag i svansen på någon av texterna. Den som lever får se.
There’s one dwarf here that still draws breath.
Jag fascineras ofta av hur mycket jag njuter av att läsa era inlägg, att se er text och mellan raderna ana intelligens och bildning, att hitta åsikter som jag så väl delar och själv förespråkar.
Lika fascinerande är det att sedan som ett slag i ansiktet hitta kommentarer och anmärkningar som tydligt visar era åsikter om sittande regering, och märka att där är vi, trots väldigt liknande åsikter om det mesta, radikalt motsatta.
Det vore mycket intressant att jämföra ståndpunkter och åsikter och ta en vänskaplig styrkemätning i diskuterandet och argumenterandets ädla konst någon gång. 🙂
Tagit slut eller ej, du är fortfarande själfull. .
Tack Mikko. Och tack men nej tack, Roger. Ju mera åren går, desto mindre intresserad blir jag av det du kallar styrkemätningar i diskuterandets konst, och desto mera intresserad blir jag av att förkovra mig på kammaren. Eremit? Javisst.
Läs, förkovra och sköt om dig. Det är roligt att se dig skrivandes igen. Vad än som krävs för att inte ta slut igen och för att fylla på energiförråden. Många kramar från australien
Tack rara Mårten. Vi saknade dig på Vildmarksdagen igår! Kent sjöng och tjoade, Kapellaget kom delad trea och Tandsjöborgslaget vägde mer än 1000 kg tillsammans. Solen gassade. Fina tider. Kom nästa år! Kramar till dig och familjen!