Ett doftminne från insidan av en Volvo

På fredagsrygg i soffan, med läslampan i nacken och kaffet på sidan av, blommar ett doftminne ut i näsan. Doften av morbror Everts Volvo. En komplex och tät doft av tobak, läder, rakvatten, ny bil, tyget i en blå vindjacka och lite svett. I kombination ger det mig en klar bild av hur han satt …

I am so cold I can´t remember my name

Skottar fram och loss bilen igen. Medan flingorna yr och yr. Väl färdig, med snö fulla fickorna, sätter jag mig bakom ratten. Kokande varm under yllemössan. Sjunker ned i slitna lädersäten. Och vrider om nyckel. Inte ett ljud, knappt en suck. I wish I had a river I could skate away on. Tar pulkan över …

Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen.

Sprängskriver på jobbet. Allt i förseningens tid. Eller mer tidlöshetens, som i frånvaro av tid. Hålet vi borrar åt oss själva gång på gång, och sedan envisas med att gå ned i. Tiden är för knapp – tänk den som ändå hade mer tid – så mycket liv och så lite tid. (Plus den där …