Det är ont om skrivtid nuförtiden, tänker jag. Men vet inte om det stämmer. Snarare gott om prioritering av sovtid och försök till lästid över skrivtid. Så här kommer lite spridda skurar som fallit ned under promenadtiderna.
Har tänkt lite på Carema. Hur de verkar representera den mest korrupta och rent onda delen av kapitalismen. Där det enda som prioriteras är hur mycket pengar som kan bli kvar, efter det att räkningarna betalats.
Den ena Carema-representanten efter den andra står upp i tv och förklarar hur det gått överstyr på ett sätt som aldrig var menat. Som de aldrig kunnat förutse eller ens förklara. Förklarar de.
Men var kommer de ifrån, alla dessa människor som nu är Carema? Vad gjorde de innan, dessa personer som visar sig så oerhört olämpliga i vården av äldre? Vilka jobb gick de till då och hur tänkte de om dagarna? Troligen arbetade merparten även då inom äldreomsorgen. Men vad hände på vägen till idag, och hur lyckades de gå så vilse? Vad kan vi göra nu för att leda dem tillbaka?
De måste ju vara likt en liten isolerad enhet, en liten ö, bland oss andra. Utan våra moraliska kompasser och kartor som ledning. Utan våra ryggrader av omtanke och medkänsla.
Eller?
Så klär vi våra julgranar, e-handlar julklapparna och letar vidare efter griljeringsrecept på Google. Kanske något med frukt i år?
Snön har slutat falla här i midvintersverige. Istället faller grådasket över våra blinkande gallerior och vi knäpper kapporna tätare kring halsen för att inte frysa.
