Räknar ner

dagarna tills jag får använda båda fötterna igen. Nog för att det är fem veckor kvar men man måste ha nåt att se fram emot. Imorgon ska jag på intervju hos en jobbsökarfirma, på med kostymen och slirren igen med andra ord. Hualigen.
Var hos Guy mellan halv nio och tolv igår kväll och strippade ner en Toyota MR2 Han vill ta bort drygt 100 kilo för att köra rally. Det blev en hel hög med saker man inte behöver och skoj var det.

Nicole knegar på och har ett möte med banken idag för att fila till den finansiella starten av bokhandeln. Spännande när det händer grejer.

Volvon rullar på men behöver lite nya gummibussningar för avgasröret innan det trillar av. Fint med automat som man kan köra med en fot.
Nu ska jag koka mig en kopp svensk gott kokkaffe.

Jag kan vara ett hot

Håhåjaja, har nu kollat runt på jobb och visst finns dom. Det finns rätt många till och med, såna som jag kan klara av menar jag. Hur många har jag sökt då?
Svar noll.
Detta förbannade security clearance jiddret. Man måste genomgå säkerhetskontroller, allt ifrån den lägsta Protected till den högsta Top Secret för vissa jobb.
Eftersom jag inte är medborgare av detta stora land kan jag inte genomgå en enda. Medborgare kan jag bli om cirka 1 år och 10 månader så det är ett tag tills dess. Deprimerande sa Bull.
Hädanefter kommer jag att uppskatta mina två fötter mer, det är näst intill omöjligt att göra någonting utan båda. Försök bära en kopp kaffe hoppades på ett ben så får ni se.

Snart över gränsen

Jag sällar mig till den skara vars magar blir lite oroliga, skärrade men förväntansfulla, så snart Apple-rykten gör gällande att överguru Steve Jobs ska lansera en ny produkt. Det är för det mesta sköna känslor som också mynnar ut i ett köpinriktat välmående. Inte alltid fullföljer jag köpen men att veta att möjligheten finns där är betryggande. (Även om det skulle innebära att skjuta på hyran aningens aningen.)

Nu är jag inne på min tredje Ipod. Har följt storlekstrenden med slimmare spelare men med allt större diskar. Så sker detta. Ipod nano (som snart tjatats sönder) bara finns där men med en MINDRE disk än tidigare. Men med en form och utstrålning som säger bara MER Ipod.

Hos mig väcks insikten av att detta är den enda. Den enda och slutgiltiga som bara den hade mer disk vore perfekt. Men nu har den inte det. Och är ändå den enda.
Jag har hört människor beskriva nanon som att när du tar upp den så finns den bara där men ändå inte. Den är utan att vara.

Så jag går runt med den malande oron i magen över att jag måste förändra mitt beteende. Det är inte längre mest disk när den dör som vinner. Men vad är det då? Är det nano som gör skillnaden. Men om inte?! Om det bara är ett pr-trick?

O grymma värld, o förfärliga värld.

1914 fanns 103 snusmärken*

Vidare i snusdjungeln. Det är ett snuskigt trevligt jobb och någon måste göra det. Recensera alla nya snusmärken som dyker upp på the market. Så i detta inlägg: Prince. House of Blends största starkaste varumärke gör entre som snus. Nu är detta inte det enda märke de lanserat. Tidigare har vi sett såväl Mocca som Granit och Metropol. Granit är också ett av de absolut billigaste portionssnusen för tillfället med snittpriset 15 kronor dosan över disk.

Med Prince antar man att de, som Lucky Strike, tänker ge rökaren ett omedelbart alternativ till att frysa utanför krogen i den vindpinade höstkylan som svept in över Svedala.

Och hur norrländskt, strävt och manligt är det inte med en knallröd dosa med text i vitt?! Nej inte mycket. Det är den gamla snusgubbens död vi ser, bröder och systrar. Snusmumriken har gått hädan – den coola snusbruden har uppstått!

Något som bara beläggs av mitt resesällskap på tåget ned från mellannorrland i söndags. Två 16-åriga tjejer bjuder ivrigt två 25-åriga tågluffande tyska killar på en pris. Med högljutt fnitter över hur jävla coola de faktiskt är. Vet inte om killarna fattade, men det gick hem i min kupé.

Dosans beskaffenhet
Helt i plast, mycket rundade hörn, mjuk i formen och lite mindre än en traditionell General-dosa. Lite småknölig att få upp för första gången då de kletat på ett plastigt omslagspapper. Svårt att få isär, men en pennspets gör tricket.

Litenheten gör att den ryms lätt i en lite mindre ficka. Men eftersom locket går ned på mitten av dosan är det lite väl trögt att knäppa upp med endast en hand.

I locket finns ett kryplitet fack för gamla prillor. Och jag gillar ju idén men har ännu inte träffat en dosa som rymmer nåt vidare i lock-locket. Här är det dessutom lite fint urtaget så att det ska bli lätt att öppna, sprätter lätt upp i luften, men efter följer också de gamla prillorna. Mysiga att få i knät.

Smak, lukt och konsistens
Prince finns i skrivande stund endast i portion. Och det skulle förvåna mig om det kom som lössnus. Målgruppen är ju knappast nere med snusbruna fingrar direkt.

Detta är ett lite blötare portionssnus än exempelvis Gustavus. Det gör det inte direkt rinnigt utan snarare omedelbart. Snabbt och påengång. Tycker det doftar mer rökigt men inte så det stör.
Den gräsiga snusdoften ligger också där, strax efter. Långtifrån överväldigande utan mycket försiktig. Lätt att ta sig en prilla på bion utan att grannen märker med andra ord.
Smaken smyger även den lite blygt efter knuten, försiktigt och med mer tobak än något annat.

Så gillar du Prince logon, smaken av tobak och en lite blötare prilla, så köp dig lycklig!

*enligt Gallaher Snus AB som drar snushistorien på sin webb.