I sit and think about all the things that I forgot to do. Så sjöng en av de bästa en gång innan jag var född och så kan det ju kännas i slutet av en sommar. Flera har uttryckt samma känsla till mig i alla fall.
När jag å andra sidan tänkte på vad jag faktiskt har gjort blev magen lite varm och nöjd. Farit och flugit åt alla möjliga håll i landet. Varit utomlands en hel härlig vecka. Börjat snusa, på allvar. Hängt i Norrland. Varit på bröllop och partyn som hette duga. Men det känns som om jag försakat mina vänner en smula. De är i och för sig också ute och far hela tiden. Ergo inte så lätta att få tag i. Bästa vännen lät mig veta från andra sidan Nordsjön att hon äntligen tagit sin kära E vid hornen och friat. Och han sa ja (annars hade det varit lite småtaskigt att outa henne här va?). Grattis! You go girl.
Hade ju finbesök från Hamra/Loos i helgen och det var naturligtvis kalastrevligt. Vi åkte vilda musar och kärlekstunnlar (som tyvärr inte är hälften så snuskiga som det låter) på Grönan och söndagen (mm, hela) spenderades på Mosebacke i en alldeles lagom konstant salongsberusning. Cornelisdagen, jo jag tackar jag! Eftersom det var premiär för mig måste jag få hylla. Härligt familjär stämning, vi unga vackra trängdes med glada sextioplussare och kulturelittyper som hinkade rosé. Bäst var Evert Ljusberg, Lras Demian och Stefan Sundström. Och lille Sid förstås, konferencieren. Runda glada gubbar är bra.
När de som fick betalt slutat spela tog så de glada amatörerna (vi) vid. Vi satt vid ett bord och sjöng så att torget gungade. Snart fick vi sällskap av fler nattugglor på jakt. En Elvis med skapparmössa och kazoo och en namnlös men törstig med gitarr. Och två käcka fransmän. Så det blev en skön jamsession med allt från Siwan till Kungssången. Så ska en söndagskväll i augusti avnjutas!
Sen dess har jag jobbat. Inga sådana anekdoter att förtälja just nu. Lite mätt på stället. Baby är sjuk, men idag stack han ut nosen i solen så det ska nog bli bra det med. Ikväll vankas middag hos min kära syster och imorgon bär det av norrut igen för the bröllop of the year; Bakelits söta tu ska bli ett! Återkommer förhoppningsvis med juicy news…
Men vi fetmissade ju den mytomspunna efterfesten! Den som arras av arrangörerna och är sådär skönt hemlig(på Östgötakällaren två timmar efter stängning men du får själv betala för pytten)
Vår var lika bra. Jag svär mannen. Kazoon fattades garanterat i källaren.
Jag vet inte vad ni pratar om, jag är för obildad och naiv på riktigt.
Arras har jag hört något om, är det han som sjunger?
Ärligt? Det börjar bli löjligt, när ska vi träffas?
Börjar bli? Jo. Något av the understatement of the century… Men nu har jag kapitulerat inför ödets nycker. Vi ses säkert på nån buss i eftermiddag!
Thanks a bunch for the info! 🙂