Dagen efter David Villa

Dagen efter. Det må verka som om jag vankar omkring i High Valley, men huvudet är långt uppe bland alperna. I Innsbruck. Jag är inte så bra på det där med distans. Oavsett vad jag lovar mig själv innan en turnering.

Sedan den minst sagt snöpliga förlusten igår överkonsumerar jag, i terapeutiskt syfte, matchanalyser i alla medier jag kan komma över. Njuter av att läsa hur Spaniens backar konstaterar att Sverige var ett bra mycket jobbigare lag att möta än Ryssland. Blir stolt av att läsa BBC Sports dunkar i ryggen när de beskriver oss. Hard-working Swedes indeed.

Inför mötet med Ryssland på onsdag gläds jag åt att vi på plus-sidan för Sverige har ett glimrande spel när det fungerar (och för att vi ska fungera krävs en frisk Zlatan, det blev smärtsamt tydligt igår). Första halvlek var stundtals fantastisk. Vidare har vi stor rutin i laget – störst i turneringen faktiskt. Ryssland har aldrig gått vidare i ett slutspel.

Vi har en stark arbetsmoral, på klassiskt svenskt manér. Det räcker med oavgjort på onsdag för avancemang. Och vi har en fantastisk backlinje, bortsett från en enda fadäs i slutminuten, vilken ju också blev vårt fall. ’Un incredibile errore di Hansson’ skriver Gazzetta dello sport. Aj.

Spanien vann rättvist, inget snack om den saken; jag tänker inte börja gorma ”domarjävel”. Men kämpainsatsen från Sverige var värd en poäng. Jo, faktiskt.

Å andra sidan finns det också en del som talar för Ryssland på onsdag. Efter att ha inlett erbarmerligt mot Spanien har de fått korn på avancemang nu. De har absolut ingenting att förlora. Och de spelar för vinst. Allt annat betyder planet hem. De får tillbaka sin stjärnspelare, som varit avstängd hittills. De är unga och hungriga. Och friska. Om än oorganiserade och med en svag backlinje.

Om Lagerbäck plockar in Rosenberg igen på onsdag, då skriker jag. Han föll lättare än en älva i orkan i Innsbruck igår kväll, och skapade absolut ingenting konstruktivt. Hellre då Mackan, även om han är nästan pensionär. Han vill åtminstone någonting framåt.

Den centrala frågan är kanske om Ryssland är så dåligt att vi kan brotta ner dem utan Zlatan. Men jag väljer att be till en högre makt, min ateism till trots, om att vi kan skrämmas med Zlatan även på onsdag. Om till och med spanjorerna darrade av hans trixande, då kommer ryssarna att bli väldigt kissnödiga när han tornar upp sig på horisonten.

I absolut värsta fall får man väl ägna sig åt att njuta av Hollands spel längre fram i turneringen. Att göra slarvsylta av både Frankrike och Italien i gruppspelet – det imponerade.

Men vi fixar det här, va?