Skägget motionerar

Naturligtvis uppmärksammar jag kravet på skägget i närbild, se vänster.

Skägget togs för övrigt till napraten igår. En kort kille som hette Anders. Goda naprapater är lika svåra att hitta som guldkrukan vid regnbågens slut. Men den här var helt ok. Som grädde på moset hade han ätit pizza på det berömda stället PKS (Pizza, Kebab, Sallad) i Ljusdal i söndags. Ett enastående ställe att fylla buken på.

Nu vidare ut med skägget i kylan.

Yr av pudersnön

Tack för de goda orden! Det är en lisa att börja trampa på i pudersnön igen. På jobbet för andra dagen i rad. Små, små portioner av ny verklighet är bra. Besöket i arbetslivet igår gjorde mig visserligen alldeles yr och tjock i huvudet, men det försvann när jag kom hem till dalen igen.

Idag tar det längre tid att bli yr och det måste vara ett bra tecken.

Igår var också för ”första gången träffa C:s familj”-dagen. En aning nervöst i förhand men alldeles tryggt och lugnt när det väl begav sig. Naturligtvis bor även systern med familj i vackra dalen. Så det var gångavstånd till sängen sedan, och o´boj vad sköna lakanen var välkomnande.

Nu ska jag ta skägget på en promenad.

Förkolnat trä talar ut

Tystnaden är över.

Jag har haft en ofrivillig time out från de flesta kommunikationsmedel de senaste veckorna. Något som de som försökt ringa mig också upptäckt. Men nu vågar jag mig som Bambi på hal is ut i den hysteriska verkligheten igen. Men som Bambi blir det mycket försiktigt och högst sporadiskt ännu en tid.

Slog nämligen huvudet i taket för en sådär två veckor sedan. Eller snubblade in i väggen kanske det kallas. En högst fysisk upplevelse av mest psykisk karaktär. Det tog alldeles stopp i systemet och allt som kom ut var tårar. Floder av tårar och flera sorters tryckande värk, så med huvudet alldeles proppfullt av vad som kändes som en präktig smäll, rymde jag till Delsbo och Hamra.

Där kan tiden och livet stå alldeles, alldeles stilla om man låter det. Och det har det gjort. Tid är dock besynnerligt, vad som är knappt två veckor känns idag som flera månader. Stockholm känns förvånande nytt och främmande.

Gissar också att jag inte är ensam utan att många, många andra biter ihop, sväljer och springer vidare när de verkligen borde ha nödbromsat. Tack vare mina goda, goda, goda vänner och en alldeles speciell kärlek, drog jag i det röda handtaget och alla bromsar slog skrikande till. Den tacksamheten blir jag aldrig av med.

Nu har jag odlat skägg och kikar bligande på vad livet erbjuder. Det är faktiskt en hel del och det mesta hade jag nog glömt bort. Så med bröstet fullt av trasiga äggskal slarvar jag igång igen.
Och det är fantastiskt roligt att se er!

Dumskalle

det är jag det. Skulle gräva lite bara och hackade av röret till poolen. Kändes inte alls bra när mitt prydliga hål svämmade över med vatten. Det blev till att rusa till rörhandeln och fixa på studs. Efter det lyckades jag ha sönder ett annat rör vid poolfiltret, så det blev till att fixa det också.

Nåja, här kommer ett par foton på betongplattan. Håll till godo.


För er som vill titta på video så finns en våldsamt snabb uppdatering här

Nicole är i Sydney på kurs idag och Brigitta kämpar med de sista tre dagarna i skolan före sommalovet.