HighInHighValley

Jag odlar ogräs och samlar regn bakom hustet. Bevakar puls och temperatur utan bekymmer. Tar tid på förmiddagen och nöter golv och bestick på eftermiddagen. Somnar sött och vaknar trött.
Oj, nu är jag sen. Måste rusa.

-Va?

Var iväg och köpte ett arkivskåp igår till Apple Green Books. Förflyttade kartonger idag med snigelfart. Gjorde plats i garaget och spleade Joh Lee Hooker alldeles för högt.
Idag skriver jag systemspecifikationer till Point of Sales system för bok och internetbutiken.

Måste man verkligen få poäng/avdrag/rabatt när man handlar på internet också?
-Ja.
Med hur ska butikssystem uppdateras med den informationen?
-Det får väl realtidsynkroniseras på nåt sätt.
Jaha. Hurdå?
-Genom nån sorts säker tunnelhistoria över internet fattar du väl.
Jaså, jag som trodde att det gick att göra med SMS.
Ta en kopp kaffe och lugna ner dig pysen. Det är ju bara korttransaktioner vi snackar om, det är väl ingen som märker om vi tappar bort några kortnummer?

Nej, jag är icke berusad. Endast en smula trött på regnet där ute och foten här inne.

Skulle luncha med Nicole häromdan och simma efteråt. Hoppade (bokstavligt) in i Volvon och fräste iväg mot Tuggeranong (förorten där hon jobbar) i laglig fart.
Hann inte mer än en par kilometer i värsta lunchtrafiken så hörde jag att det small till under huven och sen var det nåt som skrapade under bilen.
Stannade vid vägsidan och kollade under bilen men hittade inget hängande där så jag lyfte på huven istället och insåg att kylfläkten var försvunnen. En rejält helgjuten tingest på ett kilo var puts väck.
Tittade skitnödigt upp mot vägen där jag farit fram och där låg den. Snabbt som faen fram med kryckorna och stappla iväg för att hindra nån från att köra på den. Det drygt hundra meter dit och innan jag kom fram hann två bilar väja och en postgubbe på motorcykel var riktigt nära köra över den.
Med en puls på 140 hoppade jag på ett ben ut och samlade ihop de största bitarna, allt medans telefonen börjar ringa i fickan.
Slog mig ner på vägkanten och svarade lungt i telefonen – Hello Marten speaking.
Det var Nicole som undrade var jag var. Fortsatte min färd med fläkten i baksätet.
Lunchade och spenderade två timmar i poolen och bastun. Perfekt för att varva ner.

Nu är det full blås på värmen i kupén istället och fläkten får stanna i baksätet.

Efter en vecka som delbo känns det väl rätt bra. Att börja jobba efter 2år känns väl bra. Mycket ont i mina leder och fötter efter allt kroppsarbete med min lönnfeta och otränade kropp förhoppningsvis kanske det går över såsmåningom. Efter ett lördags pass på tio timmar med början klockan 04.00 känner man sig som en utskiten kalvdans huga..
Tur att Marie följde med mig som en riktig stinta. Tack Marie, du är guld värd!
Det positiva är väl att man vet vart man har sina strumpor nu för tiden pch ett jobb att tala om.
Att mjölka bakifrån innebar mycket bajs på armarna eftersom kor gärna vill skita på sina bak ben och i rännan där bajset hamnade kom inte kisset märkte jag. Nu har jag förtjänat ett glas vin iallafall så det känns ju lite bättre för tillfället.

Hej hopp!

På fredag fyller Brillobloggen ett år. Då har jag jiddrat ikapp med övriga internet i 74 inlägg. Många ord men utan att mycket blivit sagt. Så i stället för ännu ett hundår så går Brillo under och återuppstår. Skjuter sig för pannan dramatiskt och orgiastiskt.

Efter helgen är allt en nyhet. Efter helgen är undergången överstökad. Efter helgen är allt nytt och blänkande.

Måste bara dela med mig av morgondagen. Då är jag med älsklingskusinerna enad i stående ovationerna för hon jag allvarligt skulle kunna börja stalka. Klart det är allas våranLaleh. Utan att veta egentligen nåt kan jag lova att det blir ettan bland alla dessa konserter som rullat förbi i år.

Ramlade förbi Street häromdagen och såg ett Torpedo som skulle kunna kallas ”rockens räddning” om man var lagd åt sådana utsvävningar. Sjukt roliga, galna och gungande. Men fan så svåra att hitta i fildelningsdjungeln.

Nu vidare. Idag är det turkpop på menyn.