Jag är utmanad. Av poppis. Och jag tackar och tar emot. Sålunda. Sex saker som är underliga med mitt själv.
1. Jag älskar vitt vin. Det är som en gyllene förbannelse. För det ska man ju inte gilla. Rööövin ska det vara, bara, den röda konstnärsdrycken som binder förbund och skapar samhörighet över Spanien, Italien, Frankrike och Mikael Wiehe till Kuba och Paris, paris. Som med sin kraftiga mysk väcker älskoginstinkten och ger inspirerande fläckar i soffan. Som skvättande ropar: kom och ta mig så tar jag dig. Men vitt vin är ju ingenting. En liten svag doft av kyla och smygande smak av växtlighet på tungan. Bara en aning om en annalkande vår och en drabbande försommar på balkongen. Bara lätta flygsteg på tungan och en varm vindil under tröjan. Smöriga smaksensationer och lätta tröjarmar mot fluriga armhår.
Ja, nåt sånt. Sen älskar jag ju rött vin också men det är ju inte alls lika egendomligt.
2. Jag gillar att se på tv utan ljud. Just nu rullar faktiskt ”Så ska det låta”, helt utan ljud, en meter från mitt högra knä. Oavsett vad man tycker, eller inte, om hur just det tagit ett störtdyk rakt ned i smetsmörjan efter det att Peter Harrysson fick sluta och den kraftigt (som programledare) överskattade Peter Settman tagit över (vilket är en pinskam katastrof för svt som måste ha gett Settman ett kontrakt där han har första tjing på vilka program han vill leda och som leder till ren o-public service när det kunde vara det lysande under till rak och enkelt underhållande supertv som det har potential att vara). Ja, att se på tv utan ljud är helt enkelt underskattat.
3. Skinnet på kycklingen är det jag tycker är godast. Det slemsköna sladdret fetsmetat med kryddor som ger tungan stora saltchocken.
4. Om du sätter på en skiva med Lill Lindfors blir jag glad som katten som hittat en solfläck i fönstret på andra våningen i köket där kaffet snart kokar och de andra sätter sig ned vid bordet i fönstret och dukar fram en nybakad sockerkaka där ströbrödet är lite svartbränt.
5. När jag känner den stickande ammoniaktunga doften av gammalt piss i ett varmt gathörn en sommarkväll fylls magen med ren och skär urbanlycka. Till och med en stökig, sliten herrtoa på lokal, kan ge mig en välrysning av oändlighet. Jag får samma snurr i huvudet som när jag var nitton och snubblade in på The Reggea Bar:s toa med jordgolv på den Thailändska ön som då var rätt utan andra än oss med ryggsäck. Den tunga musiken var som mysk i luften och inuti huvudet bodde en sol som knakande spände ut känslorna över tankarna och sen sprutade ut genom håret.
Liknande minne har jag också från familjesomrarna på campingstråt. De gemensamma duschutrymmena luktade alltid likadant och betydde spännande utflykter i det okända Sverige och familjesamvaro galore.
6. Jag gillar att skala potatis. Jag gillar också att diska. Och att göra rent toaletten. Men än mer än så gillar jag vitt vin.
Och nu passar jag stafettstaken vidare till: mr L, Bakeliterna samt mr J som sålunda också måste starta en egen blogg för att svara.
(För övrigt anser jag att partriarkatet bör krossas.)